Relationen som en danskväll

En viktig ingrediens för att odla passion och lust till sin partner är att skapa utrymme får båda dessa.
Jag vill berätta om ett perspektiv genom vilket vi kan betrakta detta. Förhoppningsvis kan jag även få er att inte bara läsa utan även prova för er skull.
Ja, framförallt för er relations skull.

Danskvällarna

Måndagar kl 18.30 startar dansklassen. Bachata nivå 2 är vår kurs.
Vi värmer upp kroppen och knoppen. Både med övningar och steg. Tillsammans i så mycket synk som det går för alla deltagare. Samtidigt åt höger och senare åt vänster. Så småningom ber Mr D och Miss O oss att hitta en danspartner. Vi väljer varandra. Fattar händerna i startposition och inväntar instruktioner. Vi får se ett par danssteg av kursledarna tillsammans med dig får jag prova dessa. Alla i salen provar samtidigt som ledarna räknar in och instruerar från mitten av salen. Alla danspar stor i en cirkel runt om.

Byt partner

Ropar mr D. Alla ger en high five och kanske ett tack till den förare som de dansat med. Det dags för följarna att ta ett steg till höger i cirkeln. Förarna står kvar.
Händer söker nya händer för startposition. Samma steg provas med ny partner. Du är bakom min rygg. Med ryggen mot mig. Vi är fortfarande ganska nära varandra men ser inte varandra.

Nya steg

Igen har vi bytt partner. Och igen. Det är dags för oss att få fler steg att testa. Från starten och till nu har vi kanske tre 8:or att prova. Jag är långt ifrån dig. I händerna av en ny förare. Du har en ny följare som vilar blicken och händerna på dig. Jag ser dig i ögonvrån. Du skrattar. Har roligt.

Byt partner

Nu hamnar jag med föraren som vi känner igen från Bachata nivå 1. Jag har roligt. Som förare är han skicklig. Jag följer lätt. Och det är härligt. Du ser mig på andra sidan salen. Du ser att jag växer i dansen. Av att dansa med olika förare. Även om de allra flesta är kortare än mig. Och dig.

Tillbaka

En kort stund möter mina händer dina. Vi brukar hinna pussas också. Prova stegen tillsammans. Nicka uppmuntrande. Tipsa varandra om vad vi lärt på vägen.
Innan vi hinner prata klart är det igen dags att byta partner.

75 minuter senare

Vi har hunnit dansa med säkert 10- 15 andra personer. Vilket alltid är en möjlighet och aldrig ett krav. Vi får stanna med vår partner när vi vill . Ibland gör vi så. Att jag som följare stannar till med dig som förare och finslipar på en snurr, ett par steg eller annat. innan vi ger oss tillbaka in i bytesdansen med andra.

Oavsett hur kvällen sett ut så har vi efter våra 75 minuter får både närhet och distans till varandra. En distans där jag och du även varit med en annan. I dansen. Promenaden hemåt ger oss samtal om vad vi lärt oss om oss själva i både steg och annan upplevelse. Vi låter våra aha-stunder med andra delas och ge kraft tillbaka till vår dans.

Närhet och distans i relationen

För att vi ska se på vår partner med ögon och uppskattning så är det viktigt med båda dessa delar i relationen.
Se beskrivningen av våra danskvällar ovan som ett perspektiv på detta. Jag är övertygad om att du kan dra en egen parallell till annat i ditt liv. Där du och din partner är nära, för att senare vara i distans.
Att det är ett växelspel som pågår konstant.
Hur ni kanske till och med, medvetet, ser till att skapa utrymme för dem båda.
Så att ni får plats båda två i er relation. Både i och utanför.
Som de unika individer ni är.
Och som den unika kombination ni tillsammans är.

PS. Jo, det är ju som sagt inte bara Bachata vi dansar. Du har väl köpt biljetter till vår Burleskshow i maj?


2 Comments

  1. Helena Roth

    Oh ja – vilken fantastisk beskrivning av vikten av att dansa i livet, på ALLA sätt som livet bjuder upp oss till dans!
    <3

    Reply
    • therese@mabon.se

      Tack fina du!
      Ja, jag har ju tidigare använt metaforen kring konflikter och bräk. Som ett sätt att få syn på “sin bråkdans” och i vilka steg den börjar, där jag även tror att när du får syn på de första stegen kan inse att du har all möjlighet att skapa en ny “tur/runda/åtta” i dansen som skapar riktningsförändring.
      Så när denna metafor dök upp kring närhet och distans där i dansstudion så var det självklart att skriva om det.

      Och det som du skriver – om livet som bjuder upp till dans – i detta finns ju otroligt många lager av möjligheter och perspektivskiften. Att vara den som bjuder upp, den som tackar ja, den som tackar nej, den som ….
      och så vidare.

      Varm kram till dig

      Reply

Leave a Reply to therese@mabon.se Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *