Mistlurar i dimman

Det slog mig först imorse ute i skogen, när dimman låg tät även där. Mistlurarna från de stora båtarna nära Värtahamnen hördes klart och tydligt. Men jag såg inte längre än stigens krökning längre fram. Det är väl just det som är mistlurarnas funktion. Att de ska synas med öronen när de inte är synliga med blotta ögat.

Att lyssna eller att se

Kanske ska det istället för eller i rubriken ovan vara ett och. Eller inte. Jag försöker med detta inlägg skapa mig en större förståelse för det som skedde inom mig när jag klev in i klimakteriet. I min klimakteriehjärna med dimman som där låg.
Jag hörde mistlurarna i min hjärndimma, men jag såg inte vad som var bakom ljuden.

Jag trodde att jag kunde se vad som var bakom. Jag var så fokuserad på att endast använda mitt, otroligt, dominanta sinne – synen. Vilket gjorde att jag (för att använda ännu en metafor) inte kunde se skogen för alla träden.

Under ett par års tid före mitt klimakterie hade jag ägnat många stunder åt mindfulness och meditation. Jag var en ledare av mindfulnessgrupper, lärde ut mindfulness till både privata såväl som på företag. Föreläste om vikten av att finna det inre lugnet och att lyssna inåt. Jag trodde verkligen att jag var ganska bra på det. Hade inte särskilt svårt att sitta länge i nuet och vara mindful. Jag kunde nästintill be mina tankar att sakta ner och ta en paus. Sen kom hjärndimman.

Helt oförberedd på att inte kunna se längre. För att lyssna på det sätter som nu krävdes hade jag inte ens varit i närheten av att träna på under mina år inom mindfulness. Det som nu skedde inom mig var en kakafoni av mistlurar tillsammans med tankar i hög omsättning och hastighet. Gärna inriktade på oro. När jag såg allt detta hamnade jag i stress, som en additionsstress. När jag egentligen behövde lyssna.

Börja med en

Idag provar jag mig fram. Jag har fortfarande stundtals en kakafoni i hjärnan, men det finns också en hel del lugnare stunder. När mistlurarna börjar göra sig hörda igenom min inre dimma så lyssnar jag på en av dem. Namnger den. Vilket just nu har givit mig ett nytt sinne. Lyssnandet till den första öppnar upp så att jag hör de andra. En i taget träder de fram.

Jag tror mig nu se att bakom alla dessa mistlurar står mina känslor. Det är vad jag känner som försöker nå fram till mig. För att få mig att känna och i vissa stunder att agera. Oftast bara få kännas. En stund. Lång eller kort.

Så jag prövar med en i taget. Låter synsinnet få vila en stund. Blundar. Lyssnar på mistlurarna i dimman.
Hej, välkommen till mig.

Ona fyr är ett uttryck som kom till mig imorse när jag satte mig för att skriva detta. När jag läste den boken för många år sedan så fick jag som en mental bild framför mig av vad det betydde för mig. Jag provar nu att känna mig som den fyren som med mitt ljus kan locka till mig både mistlurar och båtar. Vilket budskap de än för med sig. Mitt ljus är inte mina ögon utan mina öron. Det är i lyssnandet jag kan förstå mer.

0 Comments

Submit a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Snippets - The Lovers Podcast

11 säsonger
98 avsnitt
Välkommen att lyssna till oss!

Parcoaching

Längtar du efter att finna en ny stabil grund i din relation?
Är du redo att investera i din romantiska relation?

Lera

ClayPlay,
Handmade with love,
i positiv respektlöshet!
Välkommen till mina alster