Som motsats till trippers har du säkert hört uttrycket glimmers. Här bjuder jag på några av dessa från 2025. Några jag själv redan har plockat fram och njutit av igen och igen i mitt minne och i mina foton.
Först ett par glimmers om vår bästa älskling Snowy som fyllde 13 i juni. Och ett par andra fyrbenta vänner som vi fått hänga med under året. #hundälskare








Nu till en dörr som vi har stängt, men som ändå ger oss många glimmers. Kolonilotten vid Söderbrunn som nu fått ny ägare. Vi var klara med den och har under 2025 njutit av våra skördar, plus att vi har flyttat hem det vi vill ha mer av och fixat i våra pallkragar utanför dörren hemmavid.



En må bra mapp med allt jag åstadkommit/genomfört som jag är stolt över. Det är en härlig mapp full av glimmers. Bland annat har jag stickat klart 4 st tröjor under året. En orange, en multirandig, en blå t-shirt och en rosa t-rhirt till mamma.
All min lera är ju ett helt eget inlägg., läs det här!
Och så hade jag ju ett mål med att ha 120 st rörelsepass, Där hag jag under året samlat ihop 112 st genomförda pass. Dessa är en blandning av
* styrketräning på gym eller hemma
* dansträning burlesk
* massagepass – alltså där jag fått massage
* ett fåtal yogapass
Jag är otroligt glad att jag hann med så många innan jag opererade min knäprotes den 10 december. Så nu full rehab, svullnad, framåt med mini steg och ibland bakslag. Jag hoppas att äntligen få känna mig mer fri i vilka rörelser min kropp kan göra utan smärta.


















Låt oss åka vilse så att vi kan hitta hem igen
I år blev det resor till flera nya platser och till några bekanta.
Så här blev det:




















Ja, det blev ju resa även till Paris på våren. Och en sväng till familjehuset i Orbetello. Men av dessa ovan så är det nästan bara nya resmål. Förutom Falkenberg och Amsterdam.
En flodkryssning på Donau var på makens önskelista så i år blev det verklighet. En liten flodbåt. Lång, tre våningar så ganska låg. Ca 80 dubbelrum och den var inte fullbokad. Vi hoppade på i södra Tyskland och gled sedan långsamt fram genom Donau och dess landskap om nätterna tills vi en vecka senare nådde fram till Budapest – slutstation.
När vi vaknade på dagarna var vi alltid i en ny stad. Där låg vill vid kajen hela dagen och det fanns olika utflykter att välja emellan eller att man självklart fick hitta på något eget. Vi gjorde ofta en mix. Följde med på någon vandring för att få ett hum om platsen och därefter egen utflykt eller tillsammans med någon av de andra från båten.
När middagen serverades ombord så lämnade vi hamnen och åkte långsamt mot nästa anhalt.
Kvällarna efter middag och ev underhållning spenderades mest på taket under månljus och stjärnhimmel när vi slussades igenom Donau.
Flodkryssning låter ju som rena pensionärsresan. Hmmm, jo, våra föreställningar om resan var att 1) vi skulle vara yngst och 2) att det bara skulle vara amerikaner på resan. Vi fick fel. Asså vi var de enda svenskarna, men det fanns många olika människor att prata med och många otroligt trevliga. Vi var varken äldst eller yngst. En majoritet säkert runt 60 år. och ja, en majoritet ifrån USA, men max 60 %. Det var inte ens hälften som kände varandra sedan tidigare, vilket gjorde att alla var nyfikna och intresserade av att dela bord vid frukost eller middag med någon man ännu inte pratat med. Alla måltider ingick, likaså all dryck. Ryktet gick att vi en kväll hade gjort slut på all champagne ombord.
Vi bodde på mellanvåningen och hade två fönster från gli till tak som var skjutbara så att vi kunde ha helt öppet längs mer än halva väggen. Skönt att packa upp och vara i ett rum hela veckan fast att vi fick uppleva nya platser.
Rekommenderar varmt om ni är nyfikna på att åka!!
Vi stannade i Budapest över helgen efteråt och det skulle även några av våra nya vänner göra så vi fick möjligheten att ses på en drink även där.
En extra bonus när två av dem passerade Europa lite senare på hösten – då kunde vi möta upp dem i Amsterdam ett par dagar. Kul!
Sen kom det andra nya resmålet – Madeira! Anledningen denna gång var att friidrotts Veteran-EM arrangerades där, så vi som aldrig varit på Madeira och ville dit fick nu en anledning. Vi bodde de första dagarna närmare arenan i en liten by, Ponta do Sol. Ett större hotell med pool, spa, och en fantastisk utsikt. Så trevligt. Och så backigt. Svårt med bilen att hitta parkering så det blev en hel del steg och en del trixande i bilkörningen. Men värt det.
Härifrån utgick vi även då vi gick de båda levnaderna, där den översta var riktigt läskig. Tur att Hunter var med och kunde pusha mig att våga. Jag är tydligen rejält höjdrädd – eller litar inte på mig själv att inte hoppa.
Tävlandet gick väl helt ok med tanke på att Hunter skadade sig på sin första tävlingsdag. Så en 8:e plats i slutändan av ca 30 startande är verkligen inte dåligt! Stolt över maken som orkar och har lust till detta.
När tävlingarna var över för Hunter flyttade vi till Funchal och utforskade den staden istället. Ja, vi fick byta hotell, men det är en helt annan berättelse.
Mysigt på Madeira och jag är glad att vi var där innan min knäoperation. Eller i alla fall inte förrän jag är helt återställd är jag beredd att flyga tillbaka.
Vi avslutar årets resor med Singapore. En rugby tour med Exiles lag. En mix av A-lagsspelare och B-lagsspelare. Även om det är oerhört svårt att skilja dem åt. Alla är ju inte på topp hela tiden. Två 15-manna kvällsmatcher mot lokala lag och så deltagande i en 7-manna turnering. Förutom rugby så en hel del sightseeing och prova nya stadsdelar, ny mat, nya resvägar. Bodde dels mitt inne i stan och så två nätter en bit utanför city center. En dag hyrde vi cyklar och hamnade mitt i det tropiska regnet. Fick ta skydd i ca 40 minuter, sen blev det uppehåll igen. Härlig upplevelse, men jag säger som Andrew – inte åka hit i 8 dagar igen. Lite för lång tid på denna plats.
VI-tid
Vi har ju hängt ihop med varandra sedan september 1992. Och i år firade vi även 10 000 dagar som gifta. Jag är glad att vi fortfarande väljer varandra aktivt och prioriterar vår relation. Det gör livet roligare och lättare. Tillsammans-glimmers glimrar kanske lite mer…






Tack till alla glimmers!

0 Comments