Jag är fortfarande inspirerad och “hög” på boken “Time to think”. Denna gång vill jag dela med mig av de frågor som sker i den tystnad som skapas i en tänkande miljö.

Du och jag kommer överens om att vi ska lyssna till varandra och ställa de frågor till varandra som vi kommit överens om. Vi är också överens om att vi skall skapa ett utrymme och en plats för tänkande.

Då en av oss börjar berätta om vad det är som denne vill tänka om idag så pågår en massa i den som lyssnar. Och genom sitt varande, hållande av utrymmet, sin respekt för det som sker och den som talar och sitt eget lyssnande, och sin uppmärksamhet på det som sker så säger denna tystnad detta tror jag……

Om du visste att du kan tänka så här bra om det här…

Om du visste att jag respekterar dig som tänkare..

Om du visste att du är bra och värd allt det som kommer i din väg…

Om du visste att jag inte dömer eller värderar dig eller det du säger…

Om du visste att jag inte kommer att avbryta dig…

Om du visste att du styr denna session…

Om du visste att jag kommer att vara konfidentiell med allt du säger…

Om du visste att människor med din bakgrund kan är briljanta på att tänka…

Om du visste att du kan komma på så många fler och bättre ideér än mig…

….vad skulle du då säga och tänka härnäst?

Jag tror att det kan vara detta som sägs. Genom ditt sätt att vara, din uppmärksamhet, dina ögon, ditt ansikte, tonen i din röst, din lätthet och tystnad, din kropps uttryck av respekt och uppmuntrande. Allt detta säger du som den tänkande partnern. Utan att ens säga ett ord mer än startfrågan.

Vad vill du tänka om?

Citat av Shakespeare…