Jag fick en idé. En idé som jag ville samfundera kring. En idé där intressanta, viktiga skolbloggar skulle synas tillsammans i en bloggportal. Såsom Lovely Life, Elsas Entourage eller Everyday Stories med flera. Alltså min idé var att klona deras upplägg och ta in det i skolans värld med bloggare som bloggar om skolan idag och skolan i framtiden. Bloggare som arbetar i skolan eller med skolan. Bloggare som går i skolan. Bloggare som tycker, tänker, fantiserar, reflekterar om och kring skolan.

Så jag frågade min kompis som har startat Everyday Stories om jag kunde få lyssna och ta del av deras erfarenheter kring en bloggportal innan jag fortsatte vidare i ett ev görande.  Och det fick jag. Vi träffades och lunchade i Sickla en dag. Självklart hojtade jag dit på min turkosa Oma 🙂

Så hur gick det och vad ska jag göra av detta?

Jag är oerhört tacksam för att jag fick tillfälle att lyssna till och
ta del av den kunskap och kompetens de besitter.
Jag är tacksam att jag frågade och att de svarade ja.
Och jag är tacksam att jag valt att inte gå vidare på denna vägen.

Min starkaste känsla efter en del dagars reflekterande var ett starkt NEJ.
Nej, detta ska jag inte göra.
Varför då frågade jag tillbaka?
För att jag inte vill bidra till de strukturer och normer som gäller idag.
Och denna bloggportal som jag initialt tänkte på var just ännu en ny produkt
i syfte att tjäna pengar och skapa ett sug.
Och det där ekorrhjulet vill i alla fall
inte jag vara med och bidra till.
Så tack för idén, tack för samtalet och tack för insikten.

Jag vill bidra till andra värden och andra normer och strukturer. I detta har inte pengar en kraft. I detta utgår jag/vi ifrån vad som det längtas efter. Och vi genomför det tillsammans. Gemensamt. I samverkan och samkraft. Och i ett sammanhang som baseras på enkel och ren lust.