varje dag jag cyklar på min turkosa “Oma” (ja, den modellen heter så) så blir jag glad, idag blir det en liten strof om just denna glädje

Glad att röra mig.
Glad att möta vinden och solen och regnet och allt i vädret runt mig.
Glad så jag ler stort.
Hela tiden.
Kanske lite mindre i uppförsbacken.
Och sen är leendet tillbaka.

Det bubblar i mig.
Bubblar igenom mig och det glittrar till i mina ögon.
Mina ögon möter andras blickar.

Blickar som först fastnat på min korg med blommorna.
Blommorna som alla bara tittar på.
Tills de möter min blick.
Som bubblar och glittrar.
Till mitt stora leende.

Och svaret ifrån alla blir – Åh, vilken fin….
….korg du har
…cykel du har
…cykel, en sån skulle jag vilja ha
…cykel, den blir jag så glad av att se

Och mitt hjärta bubblar över av än mer bubbel och glitter…..