Mitt första minne av te som jag gillade att dricka var min mosters örtte, om jag minns rätt innehöll det nypon bland annat och färgen blev så där sagolikt rosa.

Mitt andra minne av te som jag gillade var hemma på Blåbärsvägen i Åtvidaberg, i bruna koppar med bruna prickar på och det var ett svart te med citronsmak och en massa socker i. Sedan övergick jag till svartvinbärssmak. Fortfarande med en massa socker i.

Att dricka kaffe har jag inte “lärt mig” förrän efter 30…kanske att det slank ner en och annan cappuccino innan, men de kunde jag räkna på mina fingrar. Kaffe för mig var något beskt som stått länge i en kaffebryggare och te, tja det var bättre, men inte så sofistikerat kanske.

Idag är det nog annorlunda. För mig i alla fall. Visst dricker jag mer kaffe än tidigare. Jag har till och med en Bialetti Moka Express bryggare och det kaffet gillar jag. Det kanske blir 2 koppar under en vecka. Men te, blir det varje dag och ibland flera koppar eller glas för den delen. Mitt senaste inköp på tefronten är en flaska med filter för att göra kallbryggt te i kylskåpet. Som vi sedan dricker till maten. Det blir lite beskt första bryggningen, och ju fler brytningar på samma blad desto mildare. Har du testat kallbryggt te?

Jag fick en te-bok i julklapp från en chef en gång. En chef som ansträngt sig för att finna en personlig bok till alla medarbetare. Med mig var det supersvåra tyckte chefen och hade till slut gett upp hoppet när en te bok kom i blickfånget. Den har jag ännu inte läst, men idag har jag plockat fram den igen. På bilden ovan ser ni ett uppslag om de fina hantverk som skapas med te-blad.

På denna bild ser du alla de olika te-sorterna som jag har hemma idag. 14 olika sorter. Och i mitten tronar min flaska till kallbryggt te. Han som var en av författarna till boken om Te är Vernon Mauris och han skulle nog inte hålla med mig om att det verkligen är te allt ovan. Vernon är skaparen bakom klassikern “Söderblandning” och driver en te-butik på Hornsgatspuckeln.

En dag gick jag in för att köpa te till kontoret och frågade efter vilka olika rooibos sorter som han kunde rekommendera. Jag fick ställa frågan tre gånger. Sen fick jag ett svar. “Vi säljer bara te här”. Alltså han hade gett mig det svaret varje gång, men först nu sjönk något in. Och jag fick ett förtydligande. “Rooibos är inget te, det är trä. Barken på ett träd. Och vi säljer bara te här. Inte träd.” Ok – jag gick vidare till annan affär och köpte pås-te med Rooibos. Jag gillar Rooibos – det är ju liksom det enda te som jag fått vid frukostar på mina Sydafrika resor.

Tre olika Pukka-te; Womankind som är lika rosa som min mosters te. Kanel-te. För en kanelälskare som mig så klart. Och ett med citrongräs. En ny favorit.
Ett mint-te. Det kan jag inte vara utan. Helst vill jag odla egen mynta och hälla varmt vatten direkt över de färska bladen och dricka i mängder. Såsom i Nederländerna. Men utan köksträdgård blir det dyrt för mig. Gerilla-odling är på gång dock 😉 Och så en som sticker lite ut. Ett Blåbär/Acai. Helt ok.

Lösvikts-te. Japp. Rooibos med blåbär och hallon. Ett grönt te från Hong Kong som maken tagit hem från resa. Detta te kan brytas nästintill hur många gånger som helst. På bilden till vänster ovan är det ett vitt te som jag fick smaka av min sons klasskompis pappa en kall vinterdag. Och då var det perfekt sötat med honung. Nu är det en av de sorterna som jag alltid har hemma. Och till höger ovan ser du en annan klassiker som jag inte varit förtjust i så länge. Sir William. Den bjöd Magda mig på och jag fick tycke direkt. Lite rökig och främst tjära. Så ibland är den bara given. Men inte alltid.

Jo, ett till lösvikts-te. Kiss Me Kate som är just det teet som jag kallbrygger i flaskan just idag. Ett te som smakar lite vanilj.
Några gånger har maken föreslagit att vi ska söta det kallbryggda med några droppar Stevia. Men det smakar inte gott tycker jag. Påminner mig om barn-albyl. Den där ljusblå paketen.

Nej, om ett te skall sötas, ja då är det med honung. Och vissa teer gillar jag med mjölk. Andra absolut inte.

Hur vill du ha ditt te?