Jag läste en text för ett tag sen om vilka råd en person skulle ge till blivande författare. Här kan du läsa hennes text utförligt.

De råden som gavs var tre:

1. Kom ihåg att feedback till dig aldrig berättar någonting om dina förmågor.
2. I slutändan kommer det inte finnas en annan person än dig själv som din bok/annat kommer att spela störst roll för.
3. Stora skapelser kommer från kombinationen av två motsatta saker:
   a) öva din förmåga/ditt uttryck varje dag, eller nästan varje dag
   b) släpp taget om ditt uttryck/din förmåga och lev ditt liv

Mina reflektioner?
Jomenasså – det är ju klart att vad någon annan tycker om det jag gör inte är oviktigt. Men det är troligen så att det är mest viktigt för den som utrycker det. Så jag tänker att jag ska lyssna och ta in, men jag behöver inte förstå vad den andre menar. För det är just för denna som det är viktigt.

Okej – på nummer två reflekterar jag också. Och så har jag ju gjort med min blogg/hemsida sedan starten. Och skrivit om det här och här. Jag skriver verkligen helhjärtat bara för mig själv, nej, det är inte sant längre, men jo, det är allra viktigast att jag får uttrycka mig här. Ja, det är sant. Sen hoppas och önskar jag helhjärtat att det är så att jag lyckas smitta, inspirera och expandera fler till att kliva fram ur sina sömniga jag – för att bli sina stora autentiska jag.

Sista rådet om dualiteten, balansen i en motsättning. Att göra och att inte göra. Det finns en sån stor kraft, nästan en mystisk och magisk kraft i detta. Att både göra och inte göra. Och den kraften påverkar och sprider sig som ringar på vattnet i en hög hastighet. Mycket snabbare än om bara en del väljs kanske? När jag släpper taget om skrivandet/reflekterandet/strävandet/görandet och bara är. Det är då stora delar bryter sig loss och kastar sig ut ifrån mig. Och i dessa hål kanske en ny text blottar sig, eller att det skapas ett nytt tomrum att fylla.

…..jag älskar att släppa taget….

………och att notera vad som händer……

…..för att sedan dela det med mig och dig……..