Under ett par år har den tanken och frågan slagit rot i mig och pockat på uppmärksamhet då och då. Inte konstant. Men idag igen. Och idag fick den lite mer svar/reflektioner/input och liknande.

1. En artikel på Medium om att historien återigen berättar för oss om hur det kommer att bli. Jag kom att tänka på de gamla egypterna som verkligen inte trodde att tiden var linjär utan just cyklisk. I denna artikel redogör artikelförfattaren för sina tankar kring just upprepningen av historien om vi bara tillåter oss att zooma ut mer än två generationer. Jag gillade läsningen och det som uppstod i mig, det som gav mig mersmak och fann hans slutsats om hur det nu kan komma att bli intressant – men ingen som jag är helt övertygad om. Kalla mig naiv om du vill.
   History tells us what may happen next with Brexit & Trump
2. Ett 44-minuters samtal i studion hos Filosofiska rummet, P1, Om en gemensam etik för oss och dem. Och när jag lyssnade till dem så slog mig en tanke som Per Johansson luftade i podd-serien Myter och Mysterier; Att när en person förklarar något för sig själv, för att bringa förståelse, då gör väl hen det för att ta bort sin oro kring vad saken nu handlar om. Samtalet i Filosofiska rummet pratade också kring denna tanke – de nämnde att vi förstår/tar in intuitivt först för att därefter ta informationen till förnuftet så att vi kan på ett raffinerat sätt bekräfta den föreställning som vi redan har. De sa även att vår förståelse handlar om att bringa ordning och inte hysa oro. Ett önskat läge som de alla kunde enas om var att vi kan samlas i utilitaristiska samtal mellan kulturer, där den ena personen i studion föreslog att målet med samtalet skulle vara mera lycka för alla på så lång sikt som möjligt. Sen kom frågan hur vi lyckas skapa det när vår drivkraft består av gå mot belöningar eller undvika bestraffningar. Jag önskar att få uppleva dessa samtal och att få vara med och leka kring förutsättningar för att hjärnan ska få uppleva sina belöningar som den girigt letar efter.
3. En 10-minuters intervju (eller läs texten) med Seth Godin som ger mig mer hopp och tilltro. Han pratar med Krista Tippet från On Being och hon ställer frågor om vad han tror på kring människorna och mänskligheten. Seth´s svar ger mig tillit. Tillit till den kraft som de digitala strukturerna kan ge oss. Tillit till de många olika “vi-grupper” som vi alla tillhör. Tillit till att vi kan flyga högre än vad vi tror med en hänvisning till Ikarus. Seth avslutar så här: Jag tror att vi har en möjlighet att vara större än så. Jag tror att vi är kapabla att gå utöver delande och till inkludering och samhörighet. Jag tror att vi är kapabla att hantera skammen som kommer från sårbarhet och öppna oss för vad de du möter vill berätta och vad de vill möta. Och jag tror att detta samhälle nu har sagt till folk, oavsett var de bor, att vi kan ha mer tillit. Vi kan ha mer tillit och tilltro till samhället och välgörenhet och innovation och värdighet och utbildning.
   Jag håller med! Det är dags att flyga högt och vågat med våra vingar. Och framförallt att vara i rörelse.
4. Till sist så dök denna bild upp i mitt flöde i sociala medier. Och den var mitt i prick in i denna fundering om vad som sker i världen – eller rättare sagt vad som kan ske i världen om vi släpper taget om rätt saker/delar…

PS: Filosofiska rummet pratade en massa om en hel del annat spännande som jag googlade runt på och fastnade en stund i läsandet av allt som stod om Hans-Georg Gadamer på wikipedia. Hur han pratar om förståelsens cirkel, att gå från helhet till delarna och tillbaka till helheten.

Sen läser jag detta:
Människans medvetande är ett resultat av hennes historia, människans förståelse faller tillbaka på den specifika historia och kultur som skapat hennes medvetande. 
Och:
Tolkningen måste förbindas med saken självt, inte kretsa runt den.
Wow – här ska läsas mera 🙂