“What is essential is invisible to the eye,” som Antoine de Saint-Exupéry skrev i boken den lille Prinsen.

Det som är väsentligt är osynligt för ögat.

Hur väljer du att se på världen runt dig?
Hur väljer du att tro att du, just du kan skapa den själv?
Är en som gjord av modell-lera? Eller är den skapad i betong?
Din värld – hur ser du på den?
Och är det så att du verkligen missar det väsentliga som är osynligt för ditt öga?
Eller i alla fall osynligt så länge du väljer att låta annat skymma sikten?
Annat som till exempel

1. en “färdig bild” av hur det nog är?
2. jag vet att jag har rätt?
3. det där kan jag ju inte förändra!
4. min egen rädsla av att behöva förändra…

Så när Navid Modiri berättar att om en person som tror att hen inte alls kan påverka (nu är det ju så här) och därmed är övertygad om att världen är skapad i betong, och berättar vad som är den personens värsta mardröm, som just är att möta en annan person som verkligen är övertygad om att hen kan medskapa sin värld i modell-lera. Vilken krock jag då fick syn på. En krock utan dess like. Mellan mig och en kollega som jag nu ser på detta vis.

Eller mellan en värld av betong

Concrete – Staffan Vilcans – Flickr

och en värld av modell lera…..

Anderson and Play-Doh – Flickr