Så kan det ju bli ibland…att jag tänker för mycket när jag redan är som Kalle, nöjd i livet. Sen fastnar jag i tankespiralen som drar mig ner i ett tanke-träsk och så är jag inte längre lika nöjd i livet.
Visst händer det dig med?
Har du tips och knep som funkar för att ta dig in i en uppåt-tanke-spiral?
Dela gärna med dig 🙂
Är det tankar eller tänkande. Jag tror att vi kan bli beroende av att tänka/tankar. Som vilket beroende/flykt som helst. Den flykten säger något. Idag försöker jag lyssna på budskapet från kroppen och själen. Många ggr när jag hamnar i en loop ner förlorar jag förmågan som jag annars har till objektivitet, då måste jag ner i kroppen. Annars snurrar det vidare. Älskar kroppsskanningar. Vad finns där bakom tankarna… att få fatt på det och känna tyngden… ibland funkar ju distraktion … som med riktigt stark ångest, visst att möta den och gå igenom känslan, men ibland går det bara inte och man får gå in i aktivitet och städa med ångesten på sidan:)
Sen är vi ju alla människor, att aldrig ha dippar, skit dagar är inte realistiskt. Tror jag. I alla fall om man vill leva öppen. Stänga av kan man ju alltid 🙂 man blir ju rätt välfungerande då, och ser lyckad ut, men hur lycklig är en annan fråga. Kram kram
Tack för reflektion och delning Johanna! Jo, jag avser mer tankar än tänkare i just detta inlägg – bra att du visade mig på skillnaden!
Jag har även insett att mitt tänkande är liksom på så många olika nivåer och att jag mår så ohyggligt dåligt när jag måste ta mig ner till min allra lägsta nivå av tänkande. Det gör ont i kropp och själ. Ont som en jäkla psykisk förkylning.
Kramar tillbaka