– Jag ska inte, sa jag först, det är inte min uppgift, jag sitter inte med svaren, inte jag…jag är bara den där jobbiga som är här för att få andra att…
– Att vadå?
– Att göra “sitt” – genom att jag, jobbiga jag ställer frågor som är knepiga att svara på för de ruckar hela din världsbild,
– Ja, men det är ju jobbigt,
– Jag vet, men jag finns kvar där, där när jag ställt frågan…

Sa jag som i ett sätt att försvara det jag tänkte. Då. I samtalet med maken.

Nu ramlar det över mig flera:  “jag ska jag ska jag ska” i hela dagar – från makens trogna och slitsamma och uthålliga jodå, till annat som kommer från olika håll…att det är bättre att sluta pilla sig i navelen för att ta reda på vad JAG vill för att istället fråga mig själv vad kan jag bidra med. Och shit påmfrit jag kan bidra med massor. Bland annat jobbiga och knepiga frågor. Även svar.

Och japp, det är som Seth säger (The Dip), inte så att en blir bättre på twitter om man lägger 10 minuter om dagen på det än om en lägger 5 minuter om dagen på det. Men om man lägger 5h på det, ja då blir det liksom en helt annan liga. Another ballpark.

Jo, jag ska bidra. Med dig L har jag en särskilt längtan att bidra. Något lockar extra mycket. Drar i mig.

Inspiration till detta inlägg ifrån:

• “Everyone can be great because everyone can serve.” – Martin Luther King, Jr.
  
• Samtal med maken
• Mindfulness-instruktörsutbildningen
• Och den här svåra artikeln: Jag både känner igen mig i att jag vill förenkla och förklara komplicerade system som jag egentligen inte förstår genom att göra dem förenklade, samtidigt som jag känner igen mig i andra system som jag absolut inte kan förklara ens med några ord, snarare genom att vara. Och jäklar vad lång tid det tar att verka då, men det är i de systemen jag bor och verkar idag. Konstiga system.
• Och Ted talken nedan…..