Vissa dagar är min längtan efter kolonilott här på Söderbrunns koloniförening riktigt stor. Som denna dag när solen gassar och flaggan vajar i topp och det är full fart på lotterna. Eller full fart vet jag inte, vissa sitter ju och bara njuter i grönskan också så klart. Som jag med längtar efter. 
Bilden ovan är tagen från Drottning Kristinas väg och visar hela B-området.
En annan dag som är lite mer mulen och nyregnad kommer jag tillbaka för att längta lite till……
Här kan jag låna lite inspiration till en bänk/plats där en kan styra med krukor, och annat vid ett högre arbetsbord. Så snygg oreda och kaos i det gröna som jag gillar.
Även denna bild från en av kolonilotterna på B-sidan.
Så nästan snubblar man förbi denna majestätiska lott, som inte bara är en lott utan snarare kanske fyra som slagits ihop till en slags “slottsliknande miljö”. Underbara detaljer och vackra, inbjudande och gröna gångar.
Och varför inte göra just den gröna gången grön genom att anlägga rabarber längs den ena kanten. Så maffigt med sina stora gröna blad som väller in.
Eller här, med en liten vatten-skapelse i förgrunden och vidare in mot symmetri i former och med en stramare grönska. Kanske ser det annorlunda ut på denna del när det är höst. Oerhört stilistiskt och genomtänkt och vackert!
Så vandrar jag vidare på B-sidan, bort till den där bortglömda lotten vars ägare ingen når. Den där bortglömda lotten som jag hoppas få kunna lägga ett bud på i höst. Den där lotten som jag vill att du håller tummarna för att jag lyckas få till min en stund. Den lotten är inte lika genomtänkt idag. Inte lika vacker idag. Inte lika stilistisk idag. Men den har en speciell plats och en speciell dragning som drar i mig och jag hoppas, hoppas, hoppas ha turen på min sida att det är just denna som längtar efter mig med.
Min “längtans-lott” från olika perspektiv, med fallfärdigt hus, med maskrosor i massor och massor, med blommor på rabarberns, med blommor på hallonsnåren och björnbärssnåren. Och ett plommonträd. Ja, min längtan är stor idag!
Jag förstår din längtan. Jag var storstadsmänniska och trodde aldrig att jag skulle längta till landet. Men efter några stressiga arbetsår i förorten medan jag bodde mitt i city så var det precis vad jag behövde. En lummig plats med fåglar, inte
trodde jag att den skulle bli mig så kär!