Häromveckan skrev jag ett inlägg om mina några av alla mina superkrafter och fick en kommentar av Charlotte: Jag tänker att du har en förmåga att skapa metaforer som är tydliga och talande. <3
Så håll i dig – här kommer en metafor om förra veckans feberdrabbning….
Febern drabbade mig som en skog i brand
Liksom branden i skogen rensar bort allt och bara lämnar en massa nya dörrar öppna
Ur askan reser sig de allra minsta organismerna för att kunna låta något nytt växa fram och en helt ny skog kan visa sig
Så drabbade febern mig
Den skövlade och brände ut allt som inte längre ska vara med mig
Den lade grunden för de allra minsta rörelserna att få ta plats
Och en helt ny Tess kan få träda fram
Jag avslutar med att låna Lisas kommentar från Instagram….
Tack för min utrensning och uppdatering!
Men ahhhh så vackert skrivit – att tänka att något nytt,starkare och friskare ska växa fram är nog det finaste jag hört om en sjukdom…
Och kanske första gången jag upplevt det på riktigt. Inte bara tänkt så utan kännt så. Är himla nyfiken på det som växer också!
Tack för fin kommentar ❤️
Ser fram emot att träffa nya Tess – som reser sig likt fågel Fenix ur askan?!
ja, vilken härlig liknelse med Fenix…kanske mitt nya alter ego 😉