Jag har länge (mer än 20 år) försökt att sätta fingret på vad det är jag upplever när jag är med just en speciell person. Vi kan kalla denna person för Ruben.

När jag är med Ruben så finns det så otroligt mycket signaler som skickas ifrån Ruben till mig och till alla andra som kanske är med oss. Ruben är avsändare av de flesta av dessa, i alla fall initialt och skapar ett överflöd av signaler från alla. För alla blir helt konfunderade.

Ruben vill verkligen bara väl tror han. Han vill ju bara vara vänlig och ge något till mig/oss.  Men 9,9 av 10 gånger glömmer Ruben att fråga om jag/vi verkligen vill ta emot detta.
Ärligt talat är Ruben helt omedveten om någon annan än sig själv 9 gånger av dessa 10.
Och lite nyfiken på mig/oss 0,9 gånger av 10.

Låter det ok med dig?
Att du hamnar i ett rollspel där du kan välja ett fåtal roller utifrån Rubens agerande?
Jag är inte ok med det, men har inte kunnat sätta fingret på vad som egentligen sker förrän jag i dagarna kom i kontakt med Samtyckeshjulet – Wheel of consent hos Betty Martin.

Samtyckeshjulet används idag i terapier och utforskande i sexualitet, beröring och intimitet. Och jag vill således dra parallellen till den möjliga intima, icke-sexuella relationen som jag har med Ruben. Han vill vara med mig och han älskar mig som en i storfamiljen. Jag vill vara med honom och älskar honom som en i familjen. Men det finns ingen, inte ens den minsta gnutta sexualitet emellan oss. Och så vill jag att det ska förbli. Men jag önskar och hoppas att vi kan ändra på intimiteten emellan oss så att vi kan komma närmre varandra i samtycke och därmed må bättre längre.

Då, i den framtiden skulle inte längre Ruben kunna ge något utan att vara nyfiken på om jag vill ta emot det. Och jag kan ge tillbaka till Ruben genom att ta emot det.

Jag är tacksam att jag fann detta och kunde se parallellen. Och påminns nu om att jag nog var detta på spåren när jag skrev om Karpmans teori.

SparaSpara