Vilken skillnad det kan vara…
Om du är jultomten så är det du som ger, som skapar leenden hos andra.
Som ser till att de blir glada. Och det i sin tur ger dig glädje tillbaka. För visst är det svårt att möta ett leende hos en annan och inte le tillbaka….
Om du däremot väljer att vänta på jultomten, på att hen skall komma och ge dig saker.
Då får du vänta på din tur. Det är inte du som är i förarsätet den här julen heller.
Glad blir du säkert och ger ett leende till jultomten.
Skillnaden då?
Att vara den som leder eller att vara den som väntar.
Att vara den som ger glädje från sitt inre eller att vara den som behöver en annan för att få glädje ifrån.
Att vara jultomte eller att vara den som väntar på jultomten.
Vi behöver nog både ge och få! Men det är smart att börja med att vara den som ger, annars blir det kanske ingen som börjar…
Helt på spiken Karin!
Och bara att inse att en kan vara den som måste börja kan vara en bra start! Och svår….
Givers gain. Dessutom blir man glad av att ge så det lönar sig åt båda håll. Jag väljer att vara jultomte före att vänta. Alltid.
Härligt! Givers gain always!!
Och ibland är det i samspelet med en annan så skönt att vara den som tar emot. Så att vi turas om att få ge.
Vilken härlig vinkling, den är jag inte helt säker på att jag väntade mig. Men känns väldigt Tess och väldigt vettig fundering så här inför årets slutkläm. Vad bidrar jag med?
Haha, härligt att jag lyckades förvåna dig. Och ja, tänk vad lite insikt och medvetenhet hos vuxna under en långhelg skulle kunna skapa underverk för alla ?