att känna många känslor, ofta motsatta, samtidigt – som att du både är upphetsad och astrött, och du är rastlös och vill komma vidare.

När jag är mitt i växtvärken i livet så kan jag känna igen det på flera olika sätt. Det första som jag märker av när jag klarar av att lyssna till min kropp och dess signaler till mitt varande är som ovan.

Det är fullt med känslor. Som ofta känns som om de står i motsats till varandra.
De liksom drar i mig åt än det ena och än det andra hållet. Jag får balansera på den där smala stigen mittemellan och luta mig in i känslorna på olika sätt. Jag vill inte gå miste om dem. Samtidigt behöver jag tydliggöra för mig själv att de inte bestämmer över mig eller definierar vem jag är.

På balansgången mellan att låta känslorna finnas, låta mig vara i dem och lämna dem när de inte längre gagnar mig. När de inte längre är till nytta för mig.

Ursprunget från mitt tidigare inlägg om det är så här förändring känns?….