Å ena sidan kan jag känna att jag är otroligt öppen och transparent här på bloggen.
Å andra sidan vet jag att några av er inte ens vet ett dugg om mig.
Å ena sidan delar jag med mig massor tankar, upplevelser, fantasier, erfarenheter och annat kring sex, lust och njutning.
Å andra sidan delar jag inte alls med mig av en massa annat i mitt liv.

Å ena sidan känner jag mig glad att jag delar. Oftast som att det egentligen inte alls går att göra på annat sätt för mig.
Å andra sidan känner jag ibland en känsla av lite oro, nervositet, kanske lite upphetsning och en smula förvirring när jag möter dig/er på riktigt.
Vad har DU som jag möter idag läst på min blogg?
Vågar jag fråga om detta? Känns det konstigt för dig om jag frågar?
Eller om jag inte frågar, känns inte det konstigt också?

Kanske du vågar börja? Berätta att du känner igen mig? Berätta att du känner igen dig i mina ord? Att du läser mina texter. Att du delar med dig av dina tankar kring dem med mig.
Eller kanske du vågar gilla detta inlägg i sociala media (instagram eller facebook)? Som en signal till mig att du läser….så jag vet tills nästa gång jag möter dig?

En uppmaning till oss båda – våga fråga och våga berätta. Låt oss komma närmare varandra och finna likheter och olikheter. Ge varandra tankespjärn och bekräftelser.
Det skulle jag gilla. Sjukt mycket. Tack redan nu i förskott.

PS. Tack till er alla som vågar berätta att du/ni läser min blogg. Det uppskattar jag enormt.