Jag blir glad av att få läsarfrågor. Här kommer delar av en sådan fråga som jag vill dela med mig till fler av. Och ja, jag har fått ok ifrån läsaren att dela med mig till dig.

“Min 11-åriga dotter kom till mig och sa att hon ville säga en sak som var pinsam för både henne och mig.
Och så kom det; ”I morse vaknade jag och då lät det som om du och pappa hade sex!”

Jag klarade inte av att säga ”ja det hade vi”, även om jag ville… så mitt svar blev ”Nej det hade vi inte, men pappa masserade mig. Du vet ju att jag haft så ont i ryggen”.

Alltså hur tacklar man detta med barnen?! Jag vill inte att dom ska höra oss eller se oss men vill inte heller att sex ska bli tabu eller något man inte pratar om… hur gör man?! “

undrar läsaren….

Jag funderade och pratade med min kloka make som föreslog att läsaren helt enkelt skulle ta tillfället i akt nu. Tillfället att som den vuxna som vill förändra sitt sätt att agera kring sex, hur de i familjen pratar kring sex, att det inte är tabu, att det inte är som när den (föräldern) själv växte upp. Tillfället att berätta för barnet att…

“…be om ursäkt för att du ljög, eller ger barnet ett erkännande att hen hade rätt. Ta tillfället i akt att även berätta att du tycker det är pinsamt du också, det här att prata om sex. Berätta att du vill att det ska vara på ett annat sätt som ni pratar om sex i er familj, men att det här sättet att dölja är det du lärt dig i din uppväxt av din familj, normer o kultur.
Berätta att du gärna vill ha ett annat sätt att prata framöver och bjud in barnet till att vara medskapare i hur ni pratar om sex i er familj.

Hur känns det?
Gör du så här så blottar du dig för ditt barn på flera vis, och bjuder in barnet som en av dina läromästare.
Och som medveten vuxen, när det uppstår ett ”skav” i dig som i detta….då har du alltid tillgång till att gå tillbaka och reparera. Ju fortare desto enklare liksom. Så heja på dig själv och heja på din 11-åring som givit dig denna chans till att förändra så att det blir som du vill ha det istället. “

Hunter o Tess svar till läsaren…

Sen kom svaret, och ett tack.

“Nu har jag gjort det.
Min son (som är tvilling med dottern) var med.
Dottern och sonen låg och pratade i min säng. När jag kom in sa sa dottern ”Nu pratar vi inte mer” .
Jag frågade nyfiket vad dom pratade om och då kom det fram att sonen också hört mig och barnens pappa ha sex en gång!

………..
Jag berättar lite om att sex är något fint och fantastiskt som man har om båda parter vill, att man har det för att man vill – för att båda vill.
Jag berättar att jag är uppväxt med att man inte pratar om sex men att jag är jätteglad över att jag kan prata om det nu och att barnen kan prata med mig om det.

Vi samtalade en stund och alla fick prata, fundera och ventilera.
Jag ”erkände” inte direkt att det var oss dom hört men det tror jag att dom förstod.

Jag är så tacksam för ert stöd!
Det gick så bra
Hälsa mannen! “

skriver läsaren….

När du möter något som känns svårt och ett automatiskt svar eller agerande dyker upp, minns då att du alltid har en möjlighet att reparera. Alltså att du kan gå tillbaka till personen, berätta att det inte blev som du ville. Bjud in personen att få höra hur du skulle vilja att det var istället. Reparera. Och det är nästan, nästan aldrig försent.

Bjud in dessa tillfällen som möjligheter att skapa den normen, kulturen som du tror på idag. Och ja, se dina barn som de läromästare de kan vara till dig. Om du låter dem.