Sitter i ett väntrum och plockar upp ett magasin att bläddra i. Hamnar ganska raskt i ett uppslag om sex. Självklart får det min uppmärksamhet. Sex är en naturlig del i mitt liv och jag vill gärna läsa artikeln.
Målgruppen för magasinet är kvinnor. Men absolut inte bara unga kvinnor. Jag skulle gissa att de gärna vill ha läsare i åldrarna från sena tonår upp till köpstarka seniorer. Och jag klassar mig någonstans där i mitten, kanske lite längre norrut en mitten, men bara lite.
Artikeln är kort och ganska ytligt och kortfattat så berättar den om att det i olika generationer gäller olika normer gällande hur vi pratar om sex. Nähä, som att vi inte redan visst det. De missar en stor poäng tycker jag och det är den jag vill lyfta här.
Min tes lyder som följer:
att prata om sitt sexliv som singel är mer ok enligt normen än att prata om sitt sexliv när du är i en relation
Det jag saknar är utrymme och ett OK att det är ok för alla att prata om sex, oavsett om en är ung, singel, äldre, gift. Det är ju inte så att bara för att du har gift dig eller blivit sambo eller på något annat sätt ingått i relation med en eller flera, och vips så har du slutat ha sex. Så är det ju inte. Men helt plötsligt har det parkerats en gräns för vad som är accepterat eller ej i samhället. Normen som säger prata inte om sex när du är i en relation, för det är för privat och för personligt. Den normen är jag less på.
Jag är gift sedan 21 år, med en make och barn. Har varit i kärleksrelation med min make sedan snart 27 år. Och ja, vi har otroligt bra sex. Det bästa vi någonsin haft. Och jag vet att det kommer att bli ännu bättre.
I sena tonåren hade jag ett längre förhållande med en kille och vi bodde ihop. Men så sprang jag ihop med min nuvarande make och var otrogen mot min kille och lämnade honom.
Innan dess hade jag ett par olika sorters “förhållanden” eller “strul” som jag nog kallade dem då. Och alla utom en innehåll sex. Ett par av dem var i stort sett endast uppbyggda runt sexet.
Det fanns även fler sexuella kortvariga relationer. Och ett par sexuella upplevelser jag gärna skulle varit utan. Definitivt två av dem.
Men det är inte dessa jag vill prata om. Utan precis den sex jag har idag. Och det är den jag tycker ska vara helt OK att prata om.
Och nej, jag har inte längre lust att skambeläggas för detta. Om du tycker att jag borde skämmas, så snälla, gör dig själv en tjänst och sluta sätta på dig själv skam-kappan. Den sitter precis lika dåligt som offer-koftan.
PS. Förtydligar att jag uppmanar alla att prata om sex i sin relation, dvs med sin partner/partners. SAMT att även prata mer om sex oavsett om du är i en relation eller ej. Våga!
Jättebra att du vågar – heja! I livets övriga aspekter talas om livslångt lärande och det vore ju märkligt om det inte gäller också sexlivet. I alla fall om man vill utvecklas. Me too- är resultatet att tillräckligt många tog till orda. Det var viktigt och bra. Ännu bättre blir det med konstruktiva positiva samtal om sex. Fortsätt våga
Tack för hejarop! Och härligt med infallsvinkeln om det livslånga lärandet. Det tar jag med mig i mitt mod framåt. I mitt fortsatta växande, lärande och utvecklande.
Hur många gånger kan en gå från puppa till fjäril? 😉
Kram!
Jag tycker nog att det som saknas är att prata om sexet som inte är/blir av. Jag tror att det är betydligt vanligare att par efter många år tillsammans slutar ha sex än att sexet fortsätter vara så intressant. Men det läser man aldrig om. Alla förväntas ha världens intresse för sexliv hela tiden (innan och efter småbarnsåren. Under
småbarnsåren är det ok att inte orka.) så uppfattar jag det när jag läser artiklar i ämnet.
Men jag håller med om att fokus mest är på singlar.
Instämmer med dig, och det är min intention att det är sexsnack överhuvudtaget som saknas så fort en blir i en relation eller äldre. Oavsett om det är mycket, bra, lite, eller fel sex så ska det liksom gömmas undan och inte pratas om.
Jag fattar att det kan kännas fel att öppna sig för andra samtalspartner och “outa” sin partner som en vill ha sex med, eller inte ha sex med, eller vad det nu är.
Så ja, önskan om ett öppnare klimat kring att prata om sitt sexliv oavsett innehåll, status, ålder och relation kvarstår.
Ja du.
Tänk så många skamkoftor det finns. Jag trillar ner i min egen med jämna mellanrum, vilket senaste blogginläggen på svenska bloggen är ett direkt resultat av. Ska skicka dig ett mess jag…
Och du. Heja dig! Er! Keep it up! <3
Finaste bilden ju! Den får du finna rätt forum för. Rätt forum så att även du får känna lusten som finns där under skamkappan och vad som kan ske när den tas av.
Eller du, den känslan kan du ju redan….men du har ju all rätt till att bejaka den och ta för dig av den. Närhelst du själv vill.
Håller verkligen med! Som om sexet blir ointressant bara för att man är i en relation. Som att det då inte ska kunna hända ngt busigt eller nytt eller spännande. Men jag hoppas detta förhoppningsvis kommer att ändras. Jag tror att tex swingande kommer bli mer vanligt och att folk mer kommer våga stå för det om ca 20 år. Men vad vet jag…??
Eller hur!
Och du tillhör ju kategorin som normen gillar mer än mig….du använder dig av anonymiteten när du pratar om sex och det gillar normen.
Ändring kommer, men det tar tid. Vi behöver vara flera som vaknar upp ur fegheten. Igår var jag på föreläsning om klimakteriet, framfall och inkontinens. Där var en kvinna som i slutet berättade att hon inte vågat dela på sociala medier att hon skulle på föreläsningen. Hon erkände att hon var för feg.
Så mer vardagsmod att prata om sex och allt annat tabu för fler. Det önskar jag mig.
Remember what Eleanor Roosevelt once said, “The purpose of life is to live it, to taste experience to the utmost, to reach out eagerly and without fear for a newer and richer experience.”