Tänk om en kunde sätta en kommatecken i det uttrycket precis som jag gjort ovan. Livet vore i mina ögon lättare, lugnare, mer fritt från tankar som lurar med ångest, tankar som lurar med mer skam. En stor fet skamkappa.

Nej, då vill jag hellre sätta det där kommatecknet. Rätt efter ordet SKAM, och visa tydligare att det är just SKAMMEN som ska ge sig. Inte att det är skamligt att ge sig.

Jag vill ge mig och min relation mer.

Idag när jag lyssnade till Brene Browns nya podd (Unlocking us) och avsnittet om “Anxiety, Calm + Over/Under-functioning” så insåg jag –
att när jag idag bromsar mig i att ge mig/oss mer av det jag å ena sidan tror på och vill – så bromsas jag.
Bromsas i den andra sidan/änden genom en skam som väller in och tar över.
Jag är färdig med det. Jag eldar upp den. Skamkappan. Det är dags!

Så hördu, du, SKAMMEN! Det är dags att ge dig!