Nehej du, det blir inte en sån text som du kanske trodde att jag antydde i rubriken. Fast det kanske det kan bli senare. Det som dessa ord kommer att handla om kom sig av mötet med en klient i förra veckan. Där jag fick en fråga som jag totalt glömt bort, men där jag efter en kort stunds tystnad svarar…

…jag har aldrig varit så här gammal förut…

Och jag inser där och då att det är det sannaste jag hört mig själv säga på länge. För i mig kom den större insikten om att det även gällde i alla mina liv. Mina tidigare liv. Enkelt att säga i just detta liv, men inte lika lätt och självklart att säga om mina tidigare. Förrän jag hör mitt inre berätta för mitt yttre (denna kropp, denna Tess) att jag i inget av mina liv, inget av dem, har varit äldre än 50 år. Och på fredag fyller jag 51.

Det är liksom inte underligt eller konstigt att jag ibland tycker att det är svårt att leva och veta vad jag ska göra. I det stora hela. för jag har liksom inte erfarit ett liv efter 50 tidigare.

Att få erfara

Så det är nu mitt erfarande börjar på ett sätt. Allt jag gjort hittills har jag ändå testat och erfarit tidigare på andra sätt, med andra perspektiv, genom att vara en annan. Så nu, när jag nått min äldsta ålder hittills – nu blir det att åka av. På min erfarenhetsresa.