Dag 6 och del 6 i att må bättre. En resa med ord om insidan hos mig.
När vi gästade P4Extra i september så dök det upp otroligt många kommentarer i deras inlägg på Facebook. Vi har läst ett par stycken, men långt ifrån alla (>700 st kommentarer). I en av kommentarerna uttryckte en person att den skämdes över oss å våra barns vägnar.
ombud
Det var inte första gången vi har fått höra just det, att någon skäms över oss å våra barns vägnar. Som tur är sker det sällan. Och ännu mera tur är väl att våra barn faktiskt inte skäms. Men tillbaka till detta med att utse sig själv till ombud åt någon annan.
Oftast när vi möter detta så sker det inom familjen. Att någon däri utser sig själv till talesperson åt någon annan. Att denna annan själv inte kan berätta detta för oss och därför måste just detta ombud vara budbärare och sätta oss i skamvrån. Eller agera som en slags känslopolis för att få oss att känna en viss känsla och möjligen styra oss till en förändring.
Ibland tänker jag att det är för att detta ombud själv inte har gjort upp med sin egen skam eller skuld. Att det är lättare för den att återigen undvika att syna sig själv. Gillar hen sin skam? Varifrån har hen ärvt den? Gagnar den fortfarande hen just nu?
å andras vägnar
Min första tanke och svar när vi/jag möter dessa ombud är ofta att tacka och i samma mening även poängtera att jag inte förändrar mig på det viset som budet avser med sin berättelse. Jag ber att ombudet går tillbaka till den som den låtsas företräda och be hen att själv be mig om vad det nu handlar om.
Vilket aldrig har skett. Aldrig.
Den som har blivit företrädd har aldrig kommit fram till mig, till oss, och berättat det som ombudet berättat.
Jag har svårt att tro på den som oombedd tar rollen som ombud. Jag tror inte alls på den.
framöver
Så du som vill säga något till mig och måste skicka ett ombud för att det du vill säga är så svårt för dig – skicka med ett handskrivet meddelande som visar att detta verkligen är ett ombud för dig.
Och du som så gärna vill vara ombud och berätta för mig att jag inte bör göra si eller så för då blir xxxx och xxxx så upprörda, ledsna, arga, besvikna, skamsna, etc – du kan lika gärna upphöra med det redan idag. Det är bortkastad tid och energi. Det skapar dessutom fler hinder för dig än vad du behöver.
Så sant! Jag har dessvärre en väldigt tråkig erfarenhet av just det där. Kanske jag själv gjorde liknande i ung ålder, innan jag visste bättre. Därför är jag ganska förlåtande, men inte sjutton är det okej och ditt svar är ju klockrent! Det tar jag till mig och kommer använda.
Ja, aldrig är det då en härlig erfarenhet ;-D
Skämt åsido – det är ju så otroligt onödigt.
Och hämmande. För både oombedde budbäraren som aldrig någonsin kommer i närheten av att släppa taget om sin rustning/skydd, och även för den som oombett får ta del av en härskarstrategi som är föråldrad.
Mer mod åt folket!
Kram i midsommartider till er!