För några år sedan skrev jag dagligen inlägg till min hemsida. Det var länge sedan som jag hade den lusten att skriva och dela med mig. Mycket har skett i mitt inre och närmre liv som skapat stora tankhinder för mig och min lust att skriva. Men så imorse…

07.18 vaknade jag pigg, vaken, alert och så lycklig. En känsla jag skulle kalla “blissful”. Som håller i sig hela dagen. Där jag just nu tar en stund i taget och känner in i HELA mig vad som önskas. Jag lovar varken mig själv eller någon annan någonting. Även om jag har en känsla och föraning om att jag dras till leran och rörelser, till garnet och min stickning, så lovar jag mig själv idag att vara varje stund. Lite mer närvarande.

Leendet har nog suttit på mina läppar 90% av dagen hittills. Och det bjuder jag gärna in att fortsätta resten av dagen också.

Hur har jag tagit mig hit?

Meditationen
Jag har sedan en tid tillbaka mediterat dagligen. Igen. Det var även detta länge sedan jag gjorde. Det är skönt och välgörande för mig i denna period. Det ger mig en upplevd effekt att jag faktiskt i varje stund kan må bra. Insight Timer är återigen min plats där jag finner rätt meditation för mig.

Samtalsterapeut
Sedan i januari träffar jag digitalt min samtalsterapeut A-S. Vid korta samtal pratar vi och varje gång får jag ändå med mig något litet guldkorn. Och då vet ju säkert de flesta att jag är väldigt petig i mina val av coach, terapeut och liknande. Den som ska få möta mig behöver nått långt på sin egen personliga resa. A-S visar mig att hon har det. Så i samtalen kan guldkornen vaskas fram.

Styrketräning
Hmmm, jo, jag säger ändå att jag styrketränar regelbundet, men att de senaste 10 dagarna bjudit på smärta som gjort att jag fått vila min “svärd-arm” och anpassat till rörelse än styrka. Jag är på väg att underhålla min styrka, känna mig starkare, bygga lite mer muskelmassa, finna mitt team att träna med. Och så har bästa Jo fixat ett 8 veckors program åt mig så att jag en dag i framtiden ska kunna lyfta 1,5 ggr min egen vikt i marklyft eller knäböj. Plus, kanske det viktigaste av allt, att jag har en smärta mindre än 5 (på en skala 0-10). För smärta i knä, handled och “svärd-arm” är det som hindrar mig inte bara i träning, utan i livsglädje också.

Hormoner
Sedan en kort tid tillbaka provar jag att ta microdoser av T tillsammans med mina 3 dagliga sprayningar av östrogen (Lenzetto). Min microdosering är en halv pump/2 ggr/vecka. Ja, ni hör själva att det är en microdos. Jag har gjort blodprov inför detta och kommer att göra ett nytt inom en månad så att överläkare-gynekologen kan bestämma sig för om jag får fortsätta att få T utskrivet på recept eller om jag inte får fortsätta. Än så länge kan jag inte själv säga att det har hjälpt mig, men jag är bara 4 microdoser in, så ge mig lite tid så ska vi nog se att det blir en effekt. Jag hoppas att T kan hjälpa mig att få svar ifrån min styrketräning på mina muskler och mitt välmående. Förhoppningsvis en klarhet i tanken och framförallt en lättare tillgång till PFC än Amygdala.

Skogen
Att dagligen få röra mig i skogen med vovve. Ensam eller i sällskap. Det är ett stort måste i mitt liv i denna period.
Under de senaste åren med olika stormar så har min närmsta skog förändrats. Nedfallna träd gör att nya stigar väcks. Att promenaden tar mig till en ny glänta. Att jag långsamt tar till mig att även jag (återigen) klarar av att möta det oväntade. Jag instämmer verkligen i möjligheterna det ligger i att vila i tillit till att jag klarar av att möta det. Till och med bjuda in det oväntade. “I expect the unexpected. May good fortunes come my way.”
Och så var det häromdagen i skogen. En massa tankar och känslor av sorg tog sig in och ut. Och väl hemma så kände jag mig helt plötsligt så otroligt stark, trygg och tillitsfull. Jag kan ju det här. Jag kan känna fullt ut OCH vända på känslan till den motsatta. Ett klart och tydligt steg framåt – tack vare allt OCH skogen.

Skapande
Ända sedan jag tog i hand med Maria på Ateljé bruks i höstas så har leran fått ta mer och mer plats i livet. Dagar i ateljén i skapande av bruksföremål. Samt skapande av skulpturer hemma vid köksön. Då mår jag definitivt bra.
Jag vill fortfarande lära mig mer och testa att göra sådant jag ännu inte gjort. I lera. Och i livet 😉 .
Till våren är jag även inbokad på två kurser för att lära mig mer. Och jag har kvar mitt klippkort för Drop-in hos Manos där det är ljuvligt att hänga med likasinnade ler-nördar.
Dessutom har jag startat min stickning igen. Denna gång med mitt livs (hittills) svåraste beskrivning. Jag kallar det för att ingenjörssticka. Det ska bli en kofta ifrån Ankestrick, rebel cardigan.

Plus – den där dagen då bästa L och jag hängde i tufting-studion hos Mattta.se – så kul! Resultatet ännu inte helt klart. Alltså mitt alster är klart, men jag ska sy ihop den som en kudde. Så just nu väntar det på mig och kanske blir det av idag?

Burly-community
Än en gång har den kraften som burlesk-communityn besitter visat sig vara oslagbar för mig. Den är terapi varje gång. Nu i ny skepnad med kända och okända burlesksystrar. Vi är i en grupp som utmanar oss i improlesque. Jo, just det, jag gick en sådan kurs redan i höstas. Blev så glad av den att jag vill gå den igen. Tack vare den så blir det även plats på scenen för mig vid två tillfällen. En på klubben Shine lördag 24:e februari (slutsåld) och en vid kommande Underbart & Bärs lördag den 27:e april (håll utkik på The.Nikki.Nuts instakonto om biljetter.)
Älskar att bli inkluderad och att få inkludera fler och fler i denna del av mitt liv.

Och vadå tankehinder?

Om jag kunde skulle jag skapa dessa utifrån en lerhög. De är svårförklarade. Vad de innehåller alltså.
De är som stora berg att bestiga, samtidigt som jag också kan se att de är ihåliga som luftslott.
De är fantastiska på att kidnappa hela ens existens till amygdala. Varje gång. Som att spela Monopol och hamna på rutan “gå direkt till fängelse” om och om igen. Dessa tankehinder låter mig aldrig någonsin besöka den logiska och rationella sidan av mig. Den som jag gärna har mer tillgång till. PFC – Pre Frontala Cortex.

Så, med bliss i min kropp och ett leende på mina läppar vill jag sluta skriva om mina tankehinder. För just idag är de helt bortblåsta som luftslott kan bli.

Tack för att du finns på detta vis i mitt liv!