Idag fick jag resonans i mitt inre. Det var tre pusselbitar som samlade sig. Dessa:

1. Pusselbit ett inträffade igår då jag träffade gamla lagkompisar från tiden som rugbyspelare på Surfers och samtalet böljade genom många olika perspektiv och teman. Maria berättade bland annat om personalens agerande vid förskolan där hennes barn går. Och det resonerade i mig. Maria berättade att när barnen vid förskolan agerade mot ett annat barn, genom slag, nyp, skrik, bråk, mm så kom personal fram till dessa barn och tog sig långsamt ner till det empatiska lugnet och stärkte bägge barnens självkänsla. Det var inga förebråelser kring det agerande som skett, utan ett lugnt och metodiskt sätt att ge extra kärlek, stöd och empati till barnen där de var just då. Inga signaler av höjda nävar, pekfingrar som hytte i luften, inga ord som stopp från pedagogerna. Bara lugnande och nära genom beröring och samtal. Så kärleksfullt och empatiskt, hoppas att fler förskolor och skolor klarar av att göra likadant.

2. Nästa pusselbit kom en stund efter att jag lyssnat till en podcast på On Being med Seth Godin där han säger:

The fact that we spend 15 years in school, teaching our children to be afraid of being wrong.

Det här kan jag känna stämmer väl överens med min uppfattning av delar av skolan idag. Att det handlar om att forma till en norm som styrs av makt över andra människors skam, ångest, skuld och rädslor. Det finns forskning från Kathy Sylva som visar på vilken effekt en “god” förskola kan ha på kommande års skolgång. Där den effekten som den förskolan ovan kan ge som håller i sig i upp till 8 år. Medan en “dålig” förskolas effekt håller i lika länge. Men där de som fått den “goda” förskolans effekt med sig förhoppningsvis “överlever” de åren i skolan där vi blir lärda att vara rädda.

3. Den tredje pusselbiten kom idag när jag läste ett nummer av ICON. Där Annie Lööf intervjuas kring sin förebild Hillary Clinton. Och Annie berättar om ett citat som berör henne starkt:

The only way to make a difference is to acquire power. Hillary Clinton

Jag läser och tänker att min tolkning är inte lika som Annie Lööfs, där hon säger i artikeln att hon måste själv vara med och spela på planen. Det behöver inte jag för att förvärva kraft. Däremot kan jag hjälpa fler att spela på planen. Få fler att sluta låta sig hindras av skuld, skam, rädsla och ångest. Jag förknippar dels ordet power med både kraft och makt, men jag är totalt ointresserad av makt. Kraft däremot är jag beroende av. Egen och andras.

Så om jag får byta ett par ord så vill jag skicka tillbaka detta till Hillary och till Annie.

One way to make a difference is to unleash power.

Jag tog bort ordet The i början, ersatte only med one och ersatte acquire med unleash. Jag gillar min nya version 100ggr mer, men det förstod du väl redan ?. Den innehåller för mig de viktiga ingredienserna kärlek och empati. Och de syns för mig inte lika tydligt i Hillary’s egna citat.

Hur resonerade dessa pusselbitar i dig?

Inlägg 69/100 i bloggutmaningen #blogg100