Häromveckan skrev jag ett inlägg om att skriva, skriva, skriva för att få ur sig allt som annars är lätt att stänga inne och hålla kvar i sig själv. Inspirationen kom från ett samtal med min mor där jag tipsade henne om att skriva.
Sen satt jag en morgon på Mind och svarade i chattlinjen vid självmordslinjen. Och fick en person på tråden som jag kunde föreslå att även denna skulle skriva av sig. Vi kom fram till att hen skulle skriva ner med sina ord hur den var och kände sig just när den var LUGN. Och vilket gensvar. Personen blev oerhört lugn och tacksam och skulle prova att skriva mer. Jag hoppas att det blir en fortsatt bra övning för hen.
Just samma morgon som ovan så läste jag pappers-tidning, vilket inte sker så ofta, och i den sprang jag på en artikel som hette “Skrivterapin får fram det svåraste”. Och en psykolog som intervjuas i tidningen berättar om hur hon med sina klienter ibland använder sig av skrivande som en slags terapi. Så här står det i artikelns faktaruta:
Expressivt skrivande, som också kallas utrycksfullt skrivande eller emotionellt skrivande, går ut på att man i ett ocensurerat flödesskrivande berättar om sina innersta känslor och tankar kring upplevelser som starkt har berört en känslomässigt.
Den amerikanska psykologiprofessorn James W Pennebaker och hans efterföljares studier har visat att expressivt skrivande har läkande effekter på såväl den fysiska som den psykiska hälsan. Läs mer om Pennebaker i morgondagens tidning.
Jenny Jägerfeld är legitimerad psykolog och terapeut med inriktning på psykodynamisk terapi. Hon är också författare och debuterade 2006 med romanen ”Hål i huvudet”. För boken ”Här ligger jag och blöder” tilldelades hon Augustpriset. Jenny Jägerfeld var sommarpratare 2012 och svarar på de unga läsarnas psykologfrågor SvD Junior.
Jamen då fortsätter jag att ge detta som råd.
Samtidigt som jag instämmer helt med Jenny – det är viktigt att även prata om det du skriver.
Samt som jag är en anhängare av – att läsa tillbaka det du skriver för att på ett större perspektiv på dig och ditt liv.
Tjusningen med bloggande för mig är bland annat själv-coachingen men också glädjen i tillbakablickarna. Jag har nu blogginlägg från 2012 och framåt och det är fascinerande att göra små strandhugg i det tidigare skrivna. Visst är fortfarande lika aktuellt idag. Annat är så tydligt något jag klivit förbi, vuxit bortom. Oerhört häftigt bådadera!
Åh, jag gillar precis det där med. Att få se och få syn på sig själv. Här och nu och där och då.