Jag har känt att det är på gång. Och idag på träningen kom känslan starkt. Jag klarar det här!

Jag har sedan ett år tillbaka fått in mer yoga i mitt liv än tidigare. Vissa veckor har jag fått in 7 pass. Vissa veckor 0 pass. Vissa av passen med instruktör live, vissa andra pass med någon av instruktörerna på youtube och vissa helt själv. Men de sistnämnda är nog bara en handfull.

Om jag genomför passen hemma så har jag garanterat en följeslagare och inspiratör i Snowy (vår dvärgschnauzer). Han vill gärna vara nära, helst ligga på mattan under mig när jag gör en övning. Och om det är så att jag ligger i Savasana – ja då vill Snowy allra helst ligga över min hals. Hans rörelsemönster i downward facing dog till upward facing dog är en stor inspiration och jag tänker på hans rörelsemönster när jag tänker på min yoga.

Idag på ett BodyBalancepass på KTH-hallen så stod vi i downward facing dog och tog sedan ett stort kliv till utsidan av handen för att hamna i high lunge. Och då sitter klivet på en gång. Tidigare har jag fått flytta fram foten då jag begränsats av min rörlighet och inte kunnat nå hela vägen fram. Och idag så gick det! Med både höger och vänster. Ingen skillnad.

Det var ett stort steg för mig (haha) både metaforiskt och bokstavligt talat.
Och jag är sjukt nöjd med att göra framsteg i min träning!

Övning ger färdighet!

Inlägg 51/100 i bloggutmaningen #blogg100