Häromdagen skrev jag ett inlägg om veckans intryck, och så fick jag två tips av Michael i kommentarerna. Det ena tipset var en kortis med Seth Godin om att tysta ner reptil hjärnan. Och den såg jag idag. Men det var inte delen om reptil hjärnan och att tysta ner den som fick mig att reflektera. Utan när han pratar om “to ship”. Att varje dag bestämma sig för att “skeppa” något. Att det är allas och var ens skyldighet. (här kan du läsa om det han pratar om i youtube-klippet)

Seth pratar om rädslan som är förknippad med att “skeppa” på sin blogg så här: “Every time you raise your hand, send an email, launch a product or make a suggestion, you’re exposing yourself to criticism. Not just criticism, but the negative consequences that come with wasting money, annoying someone in power or making a fool of yourself. It’s no wonder we’re afraid to ship.”

Jag kom att tänka på det som jag pratade om vid en lunch med två fd kollegor häromveckan. Jag pratade då om vikten av att vara i ett görande. Att göra saker. Att göra det som jag vill. Att göra det varje dag. Och vad som jag just nu “skeppar” är ett blogginlägg om dagen. Ett inlägg som handlar om mitt lärande och växande. Eller något annat.

Samtidigt drar jag en parallell till den mooc jag just gått, den där vi pratat, känt och läst om “to prototype”. Och vikten av att våga kasta sig ut med en prototyp som är 0.8. Och inte fullt klar ännu. Att våga göra det och att vara så pass “klar” att acceptera att jag nu kommer att få ta emot kritik. jag ser likheter i de båda tankarna.

Otto Scharmer presenterar tankarna bakom att prototypa in sin bok: Theory U – leading from the future as it emerges.
“Prototyping means to explore the future by doing, and builds on a practical integration of the head, heart and hand. It very quickly creates practical results that can then generate feedback and suggestions for improvement by all key stake holders of the system at issue.” Eller så här: “Prototyping living microcosms in order to explore the future by doing – enacting the new through “being in dialogue with the universe“.

Japp – så du som är en del av mitt universum – nu vill jag ha en dialog med dig.
Jag undrar nämligen VAD det är som jag ska prototypa och skeppa. VAD?
Om du skulle svara på denna fråga och några till av de nedan till mig så blir jag super duper glad!
Jag fann frågorna hos Live Your Legend.

Vilka är mina största passioner tror du? Varför just de/n? 
Vilka är mina största styrkor och talanger/kompetenser? 
Med tanke på det du just berättat och vad du känner till om mig,
vad har du trott att jag skulle göra i mitt liv? 

Låtsas nu som att du inte kände mig personligen,
utan bara visste vem jag var –
vad skulle du vilja köpa för tjänst av mig där jag kan lära dig något eller hjälpa dig med något?
Vad och varför?

Tusen tack för hjälpen du där i mitt universum! Tack och puss!