Imorgon är det dags för att träffas och samtal igen i podd-klubben. Den där jag startade i höstas. Vi har kommit till vår 5:e träff och till denna gång ska vi lyssna till ett svenskt dokumentär program från P3 Dokumentär om den dråpmisstänkta läkaren på KI. Hon som friades i tingsrätten från allt! Tack och lov, känner jag!!

Och en massa olika saker, tankar, känslor och reflektioner dyker upp i mig.

En tanke om vårt behov av att få allt förklarat för oss. Att vi var ett stort behov av att förstå. Att få något oförklarligt förklarat. Jag instämmer i det som Per Johansson säger i avsnittet Hermes i poddserien, Myter och Mysterier. Att förstå handlar ibland om att acceptera. Att tillåta sig tanken att allting är konstigare än man tror. Även vardagen. Att se med en annan blick på allting. Att förklara allting är egentligen en märklig ambition. 

Den som kunde mött de föräldrar vars dotter dog där på sjukhuset, den personen kunde ha haft en annan grundinställning/grundantagande utifrån kärlek, kunde ha mött deras rädsla med kärlek. Kunde ha hjälpt dem till ett accepterande. Att accepterandet var deras förklaring.

Alla inblandade i denna händelse kunde gott ha haft mer kärlek i sig, och ge av. Till sig själva. Till andra. Om så hade varit fallet hade det inte blivit en polis och åklagarsak, det hade varit socialstyrelsen som kikat på denna anklagelse. Om så varit fallet hade inte läkaren utsatts för denna förnedring av polisen, media och andra. Om så varit fallet hade livet för de inblandade varit helt annorlunda. Om så varit fallet hade verkligen inga fel begåtts, som det idag framkommit då de inblandade myndigheter, RMV, polis, åklagare, mfl inte begick. Enligt efterundersökningar. Men som det skedde nu – då begicks det fel, på fel, på fel. Och många av dem helt omedvetet förstås, men de utgick med all säkerhet ifrån grundtillståndet rädsla.

Advokaten Björn Hurtig påminner oss flera gånger om avsaknaden av objektivitet. Och den bild jag får när han nämner det är att alla inblandade (förutom läkaren) ALDRIG riktade sin blick tillbaka på sig själv och synade sig själv och sina egna handlingar. Såg ALDRIG sig själva som det objekt i hela händelsen och vad detta objekt spelade för roll.

Och det första som kom till mig när jag började lyssna var Making of a murderer på Netflix. Den känns väldigt lik detta. På det sätt som inblandade poliser och åklagare redan har bestämt sig. Och ser till att skapa en mördare. Jag har sett hela serien och kan både rekommendera den samtidigt som jag inte vill att den ska ses alls.

Utgå ifrån kärlek. Kärlek till dig själv och till din nästa och nästa och nästa…..