är ju ett talesätt/ordspråk som jag finner användbart idag.

Efter mötet med två “soldater” som försvarade och försvarade det som var “rätt” enligt dem. Där de pratade runt “syftet” och runt “varför:et”. Och försvarade detta utan att någonsin kliva in i det och vara där en stund för att känna efter om det kanske var det “rätta” eller den enda sanningen.

Och Gud förbjude att det kom en nyfiken scout och undrade över saker…och varför det var tvunget att vara likadant överallt.

Men så här i korstågens och terroristernas tid så måste alla tro på en Gud förstås. Och absolut inte undra och reflektera kring syfte och varför….

PS. Apropå soldater och scouter så är det ett uttryck jag lånat av Julia Galef. Helena tipsade mig om henne häromdagen.

Julia säger så här: “Vad längtar du mest efter, är det en längtan att försvara dina egna övertygelser eller en längtan efter att se världen så tydligt som du kan?”

Perspective is everything, especially when it comes to examining your beliefs. Are you a soldier, prone to defending your viewpoint at all costs — or a scout, spurred by curiosity? Julia Galef examines the motivations behind these two mindsets and how they shape the way we interpret information, interweaved with a compelling history lesson from 19th-century France. When your steadfast opinions are tested, Galef asks: “What do you most yearn for? Do you yearn to defend your own beliefs or do you yearn to see the world as clearly as you possibly can?”