Häromdagen skrev jag ett första inlägg om att leva utan livmoder och det berörde människor i min närhet på sätt jag inte var beredd på. Självklart är detta bara mina tankar och mina perspektiv på hur det varit för mig. Och det kan inte jämföras mig dina. Jag var aldrig nära cancer-domen. Men ombud var och är. Avstå kanske från läsningen….
Om du däremot funderar på att göra ett ingrepp för annan anledning så kanske du är nyfiken på dina perspektiv…..
Fördelar
- att inte behöva stoppa in några preventivmedel i kroppen att kunna ha sex och älska när jag vill utan att ens fundera på att bli gravid
- att inte ha menstruation och lägga ut den pengen på tamponger och bindor som jag hade behövt under åren
- att inte behöva besöka eller ens undersökas hos en en gynekolog i den där stolen som borde uppdaterats för evigheter sen
- att män som känner ett stort behov av att “sprida sin säd” finner sig lite tillplattade av att inte kunna nå fram till mig som den man de vill tro att de är
- nämnde jag sex och älskog utan att ens fundera på att skydda mig mot graviditet
Nackdelar
- att inte veta när jag skulle haft en menscykel
- att inte veta när mensen skulle upphöra så att jag kanske haft någon koll på om det var klimakteriet som är på ingående
- att inte veta om de dagarna då mina bröstvårtor är ömma och inte vill vare sig bli rörda eller röra sig – att inte veta om det hänger ihop med klimakteriet eller ej
- att jag inte gjorde detta med eget bevåg utan att det var på läkares inrådan då jag hade förändrade celler….och mina tankar kring varför det kan vara så…kan det vara av det HPV som jag hade under mina aktiva sex-år som ung? Då jag hade klamydia som 17-åring. Kan det vara det som lätt fram till dessa cellförändringar?
Detta inlägg hänger ihop med förra veckans 14 år utan livmoder.
Tydligt med pros/cons 🙂 Jag har kvar min livmoder, men har slutat med hormonspiralen för några år sedan för jag ville verkligen inte mixtra med hormonerna längre. Som tips till mensande kvinnor kan jag varmt rekommendera menskopp – billigt, inte påfrestande på slemhinnor och dessutom mycket fräschare tycker jag. Hoppas jag har haft min sista… klimakteriet är här!
Heja heja menskopp!
Jag hoppas och tänker att precis som #metoo som snurrar nu och att #prataomdet som kom för ett par år sedan – att vi gör just det. Pratar mer om mens, livmoder eller ej, klimakterie mm. Alldeles för lite sådana samtal för många personer. Mer prata om det – så snälla; om du har lust, skriv gärna om klimakteriet för dig så här långt 🙂
Jag skulle kunna gör det, men min blogg handlar om helt andra saker, så vet inte hur jag skulle vinkla det… Får fundera 🙂
Du får gästblogga hos mig 🙂
Bra inlägg. Jag håller med om allt. Jag har ingen livmoder heller och funderar mycket på när jag ska böra “oroa” mig för klimakteriet. Min mamma började det för när hon var omkring 43, så ganska tidigt. Jag är 44 år. Jag tror jag är i klimakteriet vissa dagar bara 😉
Tack!
Haha, som ett sätt att kunna liksom låtsas-skylla på att en är i klimakteriet 😉 ?
Och nu blir jag nyfiken på om även du vill dela med dig i ett inlägg om varför du tog bort din livmoder. Som ett sätt att #prataomdet …..
Intressanta tankar- bra att lyfta sånt man inte pratar så mycket om annars
Tack Sonja!
ja, det är väl dags att vi öppnar samtalsklimatet och delar med oss av fler kunskaper/insikter/perspektiv på allt som vi kan. Nu snurrar ju #metoo i sociala medier och det är ju ett sätt att öppna upp för att visa att vi är många som upplevt något. Kanske dags att vi alla pratar om vår livmoder, mens, klimakteriet, sexlivet, etc?
Då kliver väl jag in för att ge ett perspektiv på klimakteriet. Jag kan verkligen förstå din aspekt med att det är bra att inte ha en livmoder, så att man inte behöver oroa sig för oplanerad graviditet. Det är många år sedan jag kände mig helt klar med att föda barn; tre stycken varav en med stora svårigheter har varit fullt tillräckligt för att hinna och orka med. Så kom förklimakteriet, då mensen började hoppa över ibland. Först någon enstaka gång, men plötsligt inte mens på ett halvår. I övrigt har jag inte haft några som helst andra tecken eller besvär.Inga vallningar. Ingenting. Du kan inte ana hur många graviditetstest jag i panik gjort de senaste fem åren, eller den ångest jag känt innan svaret visat sig negativt.
Tusen tack för delningen Bibi! Det uppskattas massor. Jag har som sagt få vänner som pratar om sin menopaus eller andropaus är det ännu färre som pratar om. Så fler röster och perspektiv på dessa “pauser” uppskattar jag.
Det låter som du har haft en tung period med detta också.