Att stanna kvar med sin partner i relationen när din partner eller du har varit otrogen. Det är idag en av de största skäms-faktorerna som samhället trycker på oss.
Fram med skämskudden om du tänker stanna kvar vid din partner efter en otrohetsaffär blivit uppdagad. Typ så går tankegångarna och samtalen i samhället. Eller vilken var din tanke när Hilary Clinton stannade kvar i äktenskapet med Bill?
Att otrohet skulle vara det värsta en person kan göra mot någon annan.
Men om en person i relationen tar den andras alla pengar?
Eller om den ena vägrar att ha sex med den andra och ignorerar den?
Eller att den ena kränker den andra konstant?
Eller att ena partnern blir slagen av den andra?
Är dessa i dagens samhälle “lika” fulla av skam? Är det är nödvändigt att dela på sig och lämna sin relation om något av dessa inträffar?
Eller är det bara när det handlar om otrohet?
Jag upplever precis som du att otrohetsaffärerna är så fulla av skam, och övriga kanske inte är riktigt lika fulla av skam. Samtidigt tycker jag att de gånger det är värt att lämna relationer när dem tar mer än vad de ger och gör så att man mår dåligt. Då måste man lämna hur svårt det än är, för att själv kunna må bra igen, tror jag…
Ja, det är mycket vi har använt skam-faktorn på i samhället som ett sätt att “reglera” människor i vår närhet så att de inte avviker från normen och det vi upplever som “normalt”. Och jag vill undersöka om vi kan lyfta på locket tillsammans kring dessa känslor för att känna på om det är så farligt som vi trodde.
Och jag håller helt med dig om att göra det som är bäst för mig själv är viktigast, dock behöver det vara ett medvetet beslut och inte en reaktion på vad någon annan gjort mot en själv. Beslutet måste komma från en plats i dig som är sann, inte från amygdala eller reptilhjärnan. Dessa beslut som fattas där är sällan medvetna och inte särskilt hållbara för någon.
Kramar