Att kritisera normen är den nya normen…
….så sa ju vår yngsta häromdagen. När vi pratade om att bryta normer och finna sig själv bakom alla olika skal och rustningar.
Och så dök ett avsnitt upp igen i mitt podd-flöde. Ett avsnitt från On Being där Krista Tippet pratar med Elizabeth Gilbert om hur kreativitet är att välja nyfikenheten över rädslan. En skakning i mitt system som bekräftade min tanke om att det där stämmer så väl med HUR vi vill göra för att kika på de normer som håller oss i sitt grepp.
Att vi vill möta dem med nyfikenhet och undersöka dem och inte vara rädda för vad som ska ske om vi kastar bort en och annan eller många normer.
Elizabeth har skrivit så här:
“I want to live in a society filled with people who are curious and concerned about each other rather than afraid of each other.”
Så en inbjudan från oss till dig om även du vill och vågar kika lite på de normer som du är klar att kasta loss – vi lovar dig. det är en skön känsla att kasta loss!
Använd dig av nyfikenheten som ett verktyg, och som en kompass att styra dig ifrån rädslan.
Att älska sig själv lite så här publikt är väl inte heller riktigt normen 😉
Alltså… vaffan! Att älska dig själv är inte normen. Försöker känna in vad som händer i mitt system när jag läser det. Det blir uppror och det kan inte stämma. Vem påstår det? Det är en ickefråga! Det finns säkert människor som inte är beredda att se på sig själva och kan verka att vilja eller rent av missunna någon att älska sig själv. Men det kan väl ändå inte vara en norm. Men om det är det, står jag först på barrikaderna för att smula ner den normen. Vi behöver den inte.
Oj, här ramlade mina ord in i något i dig. Intressant att du delar med dig av vad som väcktes i dig.
Jag håller med dig i att det är en icke-fråga om en person älskar sig själv eller ej gällande normen.
Min åsikt är att normen inte anser att det är ok att visa självkärlek, men helt ok att visa att man slår ner på sig själv. Den normen vill jag förändra.
Tipsar om avsnitt 12 av Mark och Jonas podd, där de (bland ömsom högt, ömsom lågt, hysteriskt roligt och emellanåt tårdrypande hjärtekramande – ny favorit!) bland annat vid något tillfälle går in på hur deras barns förskola uppmanade barnen på förskolan att säga NEJ om det kom någon okänd och började prata med dem. Vi fattar alla v a r f ö r förskolan uppmanade detta, men samtidigt, som Jonas poängterar, så skapar det en väldigt underlig norm: usch nej, något nytt, någon ny, det är bäst jag vänder på klacken och går härifrån.
Intressant tankespjärn tycker jag!
Tack för tipset! Missat deras podd…eller att lyssna till den iaf.
Ja, det låter inte som en norm som passar mig idag.
Skulle vara spännande att nyfiket undersöka vad en norm är/jan vara. Det upplever jag är olika för många.