att med säkerhet veta att även om det känns superläskigt med denna ovissa resa så går det INTE att vända tillbaka – förvandlingen av att bli mer av dig är redan igång och du kan bara dyka djupare in i den resan som tar dig närmre till din passion.

Den där säkerheten. Den är en visshet. Som är otroligt svår att sätta ord på. En visshet som känns i hela mig. Fast nästintill stört omöjlig att förklara för någon. Och helt, helt omöjlig att i ord försvara.

Ändå en helt oundviklig säkerhet. Visshet.

Och som sagt – det enda du kan göra är att kliva rakt fram mot det som troligtvis känns allra läskigast just nu. Ta ett djupt andetag. Lyssna till dina känslor och tankar. Låt dem vara där de är. Och ta ett kliv i taget från den du är mot den du vill vara.

Ursprunget från mitt tidigare inlägg om det är så här förändring känns?….