Tack fina vännina som uttryckte en härlig undran häromdagen.
En undran blandad med (i min tolkning) oro och ett stort motstånd. En undran som var redo att “flyga” och som hon släppte taget om och riktade till mig.

Så här är det för mig. Jag försöker nedan att lista anledningar till VARFÖR jag skriver så öppet om det som ligger mig närmst om hjärtat.

Min VARFÖR lista!

1. Jag skriver för att jag mår bra när jag skriver.
2. Jag skriver för att få syn på mig själv.
3. Jag skriver för min skull.
4. Jag skriver om det som är viktigt för mig att
   bearbeta/tankespjärna/utmana mig själv.
5. Jag skriver för att jag måste. För att jag kan inte, inte skriva.

Sen finns det anledningar som INTE gäller mig. Men kanske andra som skriver. Det får stå för dem. Fast samtidigt blev det viktigt för mig att visa på skillnaderna. VARFÖR jag skriver och varför jag INTE skriver.

Min INTE lista!

1. Jag skriver inte för att bli läst.
2. Jag skriver inte för att få följare.
3. Jag skriver inte för att upplysa alla andra.
4. Jag skriver inte för att bli hyllad.
5. Jag skriver inte för dig.

Jag skriver för mig.
Om det oroar dig eller skapar frågor som “hur f-n är hon funtad?” Så fråga mig gärna.

I den outforskade gråzonen

Samtidigt är det en framväxande gråzon som jag inte vare sig hunnit landa i eller bearbeta. Den där gråzonen att min läsarskara växer enormt och att jag får återkoppling, hejarop och tacksamhetsbrev från runtom i världen av läsare som berättar att det jag skriver berör dem. Det gör mig glad i hjärtat. Om och när det jag skriver berör dig och är en inspiration i ditt liv så blir jag glad och tacksam. Särskilt om du delar med dig av det till mig. Men det är fortfarande inte min grundinställning till att jag skriver.

Såsom Universum ibland påminner mig om att den elakhet jag ibland möter inte är en attack mot mig som person. Så är inte heller min anledning att skriva för mig och inte för dig, en anledning riktad mot dig som person.