De där dagarna och stunderna när man som förälder blir nojig och oroar sig en massa för sina barn….tar de någonsin slut?

Mardrömmar har jag haft under de senaste veckorna, om mina barn. Och inte har de hjälpt mig att inte oroa mig mindre. Känner mig som en hönsmamma och får svar tillbaka från ett av barnen att min oro inte gagnar någon av oss. Det är bara att sluta upp med det.

Snart 21 och snart 18. Och snart kanske till och med utflugna ur boet. Just nu en jobbig känsla i mammahjärtat. Men jobbigast när de såras av andra, och när de inte mår bra. Jobbigast när de drabbas av sjukdomar. Jobbigt i mammahjärtat. Och ja, att vara nojig är en del av föräldraskapet.

Jag vet att ni kommer att flyga så himla fint på egen hand.
Jag vet att ni vet att vi alltid finns här för er.
Jag vet att ni kommer vara himla fina partners och personer som är varma, omtänksamma och samtidigt pushande vänner.
Jag älskar er av hela mitt mammahjärta.