En dag i solsken och shorts. Med vänner och kärlek. Inga måsten. Planlöst strövande, promenerande. Längs vattendrag. Med pauser för att titta på blommor, vattenfall, katter, graffiti. Eller för att stanna vid ett café som faktiskt hade öppet. Lite portvin till några, lite juice till andra.
Fortsatt undersökande av nya gränder, slingrande gator, gränder. En öppen pizzeria som tillät take-away, fast inte till deras egna uteservering. Vi satte oss på torget istället. Andra turister gjorde likadant. Picknick i solen. I samtal. Otvunget. Glatt. Delande. Om COVID19 och om allt annat. Högt som lågt.
Långt letande efter nytt café som hade öppet. Promenerande till nya torg. Svängde in på nya outforskade gator. Och där, på hörnet mitt emot en av stadens många slaktare, där fanns det lilla caféet. Självklart kunde vi få slå oss ner därinne. Gubbgänget satt redan vid sitt favoritbord och spelade kort. Ibland en del oense. Och smällar i bord.
Strosande tillbaka till välbekanta gator och ett halvt löfte om att mötas upp för middag. Om någon av oss lyckades finna en öppen restaurang. Efter dusch, en liten sen eftermiddags sovlur, och läsning möttes vi igen. Knackade på en restaurang där några av oss varit tidigare och de valde att sälja både mat och dryck för take away till parken mitt emot.
Middag, vin och ett otvunget samtal fortsatte dagen tills gäspningarna infann sig och vi valde att säga tack för en härlig dag.
Jag instämmer med mr D som under dagen ett flertal gånger nämner att han är mycket bättre med en publik. Att det behövs andra människor nära för att han ska bli sitt bättre jag. Jag behöver också en publik. Människor som ser mig. Människor som jag kan spegla mig emot, och som jag kan erbjuda spegling. Människor som lockar fram det allra bästa i mig.
Livet är ofta bättre med publik!
Och sen skriver ju bästa Bob Hansson om detsamma på sin Facebook. Som jag i min tur delar på min privata facebook sida. Om att vi blir bättre i samverkan med andra. När det fysiska mötet kan ske – även om vi fortfarande håller fysisk distans en stund till.
0 Comments