Under en av mina sessioner med frigörande andning hos bästa Suss kände jag så tydligt mina vingar. Det var först en smärta i lägre ländryggen. Sen kom en smekning runt mina höfter och ner längs insida lår. Och jag kunde låta dem komma loss. Släppa taget om dem. Veckla ut dem.

Smärtan i ländryggen försvann. Den tajthet jag upplevde i höfter och insida lår mjukades upp. Och vingarna tog sin plats och visade sin storhet för mig. När jag ser bilder på vingar på människor sitter de ofta samman med skulderbladen eller området däremellan. Ofta i den övre delen av ryggen, bröstryggen och uppåt.

Mina vingar är kopplade med min iliopsoas muskel och nyttjar hela min kraft i både bål och ben. Och du anar inte hur stora de är. Skiftar i vitt med inslag av ljusa regnbågsfärger beroende på vinkel och ljus. Men kan lika snabbt skifta hela sig till mörkmörk grå. De omsluter hela mig och mer därtill när jag behöver det. De kan även lyfta mig och mer därtill när det behövs.

Är det dags för dig att låta dina vingar få ta plats?