Det är i motstånd av alla sorter jag oftare och oftare finner mig i. Och i nyfikenheten i vad som händer i mig och i den andra när jag nyfiket utforskar det här motståndet och dess kanske otäcka grepp om mig. Ett grepp som är läskigt och som vill sparka på mig. Och samtidigt ett grepp som lugnt håller mig kvar så att jag kan nyttja tillfället att utforska vad som sker.

Jag mötte motstånd idag. Igen. Ingen överraskning. Mer motstånd kommer imorgon och dan efter det förstås. Och på hemvägen efter mycket motstånd lyssnar jag på Mary Karr som säger följande:

And if in those moments of terror or judgment of other people or of myself or thinking I know things I don’t know — I mean, when I first got sober I had this sort of — Virgil, this kind of spiritual guide through the hell of early sobriety who would say to me — when I would tell her something I was afraid of, she would say, “What is your source of information?” And 99 percent of the time it was, “I thought it up.”

I had all kinds of magical thinking. And so I think, for me, the process of trying to become curious in those moments of real discomfort about what’s going on, it doesn’t always free you from suffering, per se. But I don’t know.

Tack för den direkta bekräftelsen!

Processen att försöka vara nyfiken i de ögonblick då det är som jobbigast, att då vara nyfiken och öppen till vad som händer. 

Wow! Wow! Wow!

Processen att försöka vara nyfiken i de ögonblick då det är som jobbigast, att då vara nyfiken och öppen till vad som händer. 

Idag lyssnar jag vidare på fortsättningen av Marys samtal.

Och en gång till:

Processen att försöka vara nyfiken i de ögonblick då det är som jobbigast, att då vara nyfiken och öppen till vad som händer. 

Hoppas att du har förstått!