Jag vet att det sker mycket i det fördolda. Ofta upplever jag att det sker mer ju mer tryck som skapas ovanifrån. Och då blir det som sker ofta inte lika positivt alla gånger. Är det kanske sådana tillfällen som har gjort att det blivit så svårt/jobbigt/läskigt att syna och kika på det som skett och sker i det fördolda? Jag tror att det ligger mycket onödig oro och ångest i detta.

Hur skulle det vara om du synliggjorde, accepterade och hyllade det positiva som sker i det fördolda? Vad tror du då skulle hända med din onödiga oro och ångest? Och vad tror du skulle hända med det mer negativa som sker i det fördolda? Vågar du med ditt inre ledarskap prova att belysa det positiva i det fördolda vid nästa tillfälle som kommer?

(Bilden ovan är från hundpromenaden imorse. Min tolkning av vad detta är…jo, när snön har tryckt på ovanifrån så har mössen i det fördolda skapat nya vägar i mossan så att de kan vandra till alla sina hålor. Vilken är din tes?)