Del 1.
Jag är en stor fan och beundrare av podcasten Värvet. Kristoffer som intervjuaren skapar de mest magiska samtalen med sina gäster. Det smittar av sig på mig och min omgivning. Jag vill tacka för detta!

Under de flesta av de intervjuer som jag har lyssnat till har jag oftast fått en eller ett par insikter. Och tack vare tempot och förhållningssättet i intervjuerna så hinner jag reflektera och bearbeta allt en stund där och då, mitt inne i intervjun.  Och jag känner mig så nära de båda som jag lyssnar på. De visar sin skörhet och sårbarhet. Hudlöst vackert är det ord som beskriver det bäst för mig.

Foto från värvet.se

Idag lyssnade jag till intervjun med Marcus Birro. Ja, jag vet att många tycker saker om Marcus och jag är inte en av dem. Jag har inte koll på vem han är eller vad han har gjort. Hans sfär har inte touchat min sfär tidigare i mitt liv. Kristoffer börjar med att inleda att han, personligen, är oerhört nyfiken och intresserad av Marcus och vips hade han mig med på den nyfikna resan in i intervjun.

Och den var helskön, eller i alla fall så långt som jag hittills har lyssnat. 54 minuter för att vara exakt. Och det var någonstans i trakterna av de senaste tio minuterna som jag fick ett par härliga insikter. Och jag delade dessa med maken över dagens lunch, lökpaj. Varav han höll med om den båda och berättade att han redan hade hört den ena. Men den hade jag hittills totalt missat.

Nå, vilka insikter var det då?
1. Grupperingar av grupper är inte ok att generalisera kring. Det är alltid enskilda individer som det handlar om.
Denna insikt då Marcus pratade om hur han ogillade att gruppen “vita, medelålders män” var ok att slå ner på och skämta om – utan att inse att det är lika dömande och illa som att prata om annan grupp på ett rasistiskt vis. Och nej, jag skulle inte ha gjort någondera av dessa två exempel. Men tanken från det hållet hade liksom aldrig tidigare slagit mig – alltså = en insikt.
2. Varför jag alltid har hävdat att det viktigaste är rätt person på rätt plats vid rätt tid som är det viktigaste och inte kvotering för att uppnå ett outgrundligt mål. Marcus pratade med Kristoffer om feminister och så frågade Kristoffer vad Marcus kände om det nu blir lagstiftat med kvotering till bolagsstyrelser etc. Varpå Marcus svarade något i stil med att det spelar ju ingen roll om det är en kvinna eller en man som sitter i bolagsstyrelsen. Det är ju bolagsstyrelsen som bör förändras. Det är kampen om makten som måste belysas och göras synlig och den finns i de flesta av oss – oavsett kön. Och då fick jag en sån härlig bekräftelse och nya ord på det som jag tidigare har känt. Och det blev omvandlat till en härlig insikt.

Jag tror för övrigt starkt på att det är något större som vi tillsammans ska förändra. Vår syn på makt, ego, våra värderingar, ägande, pengar, kärlek utgör en del av detta. Och jag kan hjälpa dig med din resa just nu om du vill.
Hör av dig till mig så bokar vi en tid för ett “utvecklingssamtal” 🙂

Inlägg 32 av 100 och i och med att vi nu har bytt månad i bloggutmaningen så blir det ju lite svårare att hålla koll på antalet blogginlägg…