När jag läser en bok så gör jag gärna hundöron. Viker in ett hörn på en sida där det står ord som skapar en genklang i mig. Likadant när jag läser ett magasin. Ibland, men långt ifrån lika ofta, antecknar jag vid sidan om orden. Och ibland blir det tankar till min dagbok eller till bloggen. Nu blir det tankar kring mina hundöron ifrån läsningen av “Gryning över Kalahari” av Lasse Berg. Den rekommenderar jag dig att läsa!
Nedan kommer några av de passager som jag vikt hundöron vid. Läs nedan och känn efter vad som händer i dig när du läser dem.

sidan 224: …träder någon av dansarna in i transen med dess förhöjda medvetande. Då börjar hens n!om koka inne i maggropen eller längst ned i ryggraden. N/om är en magisk energi som genomströmmar universum, viktigast av alla metafysiska krafter. Den kan användas och tämjas för det som är viktigast i livet: att bota sjukdom och att lösa konflikter.
Här kom genklangen i mig. Användas till att lösa konflikter. Sedan beskrivs en seans och utdrivning genom dans, handpåläggning, skrik och andning. Och de inblandade tror uppenbarligen på detta och får “n!om” att hjälpa dem i deras utmaningar och problem. Och konflikten är löst. Eller?

sid 254: …det finns en gen med namnet VMAT2. Denna styr produktionen av hjärnkemikalien monoamin, varav serotonin är en sort, dopamin en annan. Serotoninhalten påverkar såväl motoriken som hur man mår; om man är deprimerad eller extatisk, om man känner sig rädd och ensam eller uppåt och ett med universum. Monoaminerna påverkar vårt högre medvetande och hur vi uppfattar oss själva i förhållande till omvärlden. Vår hjärna bombarderas av intryck ifrån den värld vi har omkring oss.  // Hjärnan skapar struktur och fasthet i vår uppfattning om oss själva och världen. Monoaminerna påverkar just denna relation, ändrar den och kan få oss att känna oss ett med universum, med mänskligheten, som om vi lämnar vår egen kropp, går in i Nirvana eller hur vi nu vill uttrycka det. Den sortens djupa religiösa (spirituella – min uppfattning) sammanfaller med en förändring av halten monoaminer.
Intressant att få denna vetskap. Vet inte riktigt hur jag ska använda det, men den dagen kommer nog när någon jag möter vill få en mer vetenskaplig förklaring till några av mina upplevelser.

sid 257: Sjungande, dansande och målande lämnade vi Afrika. Det finns något konstigt med människan i ett biologiskt sammanhang: vårt oerhörda rytmsinne. Vi som gladeligen har svårt att memorera mer än vårt personnummer kan gladeligen hålla ihop tusentals olika toner i rätt ordning och lätt falla in i rytmen på en låt vi aldrig tidigare hört. Inget har haft sådan betydelse för att skapa den värld vi idag har som denna förmåga människan har att kunna hålla takten tillsammans, framsållad under tusentals generationers afrikansk trandans då de som dansade tillsammans överlevde lättare. Det var först när världshistoriens diktatorer, fältherrar, kejsare och andra revolutionerande ledare lärde sig att utnyttja människans medfödda behov av att i takt röra de stora kroppsmusklerna tillsammans som det gick att skapa den nedskrivna historiens stora hierarkiska statsliknande strukturer. Detta hävdar historikern William H McNeill, professor emeritus vid Chicago University.
Får en längtan till att sjunga när jag läser detta, och ser med andra ögon på all musik som ökar och allt körsjungande som också (i mina ögon) ökar. I alla fall så ska min syster börja i kör nu i höst 🙂 .

sid 268: En balans uppstår normalt mellan antalet jägare och deras byten. Vid denna balanspunkt fanns det åtta miljoner människor på jorden. De var lata som lejon. För runt 10 000 år sedan ändrades allt och en ny tidsålder, som man nu skulle kunna kalla Antropocen, tog sin början. Det är nu dags för människan att börja göra om jorden. Nu stundar den tid då hon inte längre dansar, utan arbetar, i takt.
Att takten fortsätter. Rytmen är viktig som skrevs tidigare. Får mig att fundera på vad mer vi gör i takt eller med rytm. Alla träningspass på gymmen, yogan som görs i takt med andningen, osv…

sid 292: Hos san-folken råder en strängt egalitär kultur. Deras höga värdering av rättvist delande och frånvaron av statusroller gör dem till ett av världens mest jämlika folk som någonsin beskrivits. Starka tabun förbjuder att någon sticker ut. // Det handlar både om sympatisk jämlikhet och stenhård Jantelag. // Ett vanligt sätt att dela äran av jaktlycka är att jägaren bär andras pilar i sitt koger, ja ibland har han enbart andras pilar med sig. Den som har gjort pilen blir den som har fällt bytet. På det sättet kan också en handikappad bli en framgångsrik jägare. // Maten delas alltså av alla i gruppen, den stannar sällan eller aldrig inom kärnfamiljen. Detta är en ekonomisk nödvändighet om man skall överleva. // Delandet ger säkerhet över tiden och minimerar risktagandet. Hur det går till är omgärdat av invecklade sedvanor.
Hur skulle vi kunna göra om detta i exempelvis grupparbeten i skolan eller på arbetet? Göra om eller tydliggöra?

sid 295: Samförstånd är det som gäller i alla san-grupper. Den största lyckan är att ha vidast möjliga cirklar av harmoniska relationer med andra. Men på samma sätt som jämlikhet inte betyder likhet, så kan samförstånd inte likställas med demokrati. Visserligen finns det intet auktoritärt eller formaliserat ledarskap, inga hövdingar, men det är inte heller så att man röstar sig fram till någon sorts majoritetsbeslut. Vuxna och ungdomar samtalar om det som behöver bestämmas kollektivt. Men man diskuterar inte tills alla är överens utan tills man hittar ett beslut som ingen motsätter sig tillräckligt starkt. Naturligtvis väger olika röster olika tungt, beroende på speciell kunskap eller erfarenhet, när det gäller att forma denna allmänna samsyn. Ledarskapet är auktoritativt, inte auktoritärt. Det sociala trycket att komma överens är starkt, för att uttrycka det försiktigt. Samarbetsvilja har mycket hög kulturell status.
Så här skulle jag vilja prova i politik 2.0 och i demokrati 2.0. Det ger mig en stark känsla av att kunna arbeta/leda/driva för att få till mer samförstånd. Jag vill!

sid 305: Som någon av dess forskare har uttryck det: bland människorna ger honan sex för att få kärlek, medan mannen ger honom kärlek för att få sex. Och för att det inte ska bli så långtråkigt för honan har hon utrustats med den minst sagt ovanliga förmågan att få orgasm.
Hoppla – nyheter för mig. Detta visste jag verkligen inte. Och jag instämmer verkligen i att det är tur att det blivit så. För vem vil väl ha långtråkigt? Undrar även om det hos andra arter är så att ingen av könen kan få orgasm? Eller om det manliga könet kan men inte det kvinnliga?

sid 358: En annan väg. Maten är den enkla delen. Det är svårare med en urspårad livsstil. Det går att göra sig en bild av människans urtillvaro. När det gällde vår arts första företrädare, de som såg ut och tänkte som vi, så hade de det förmodligen ganska bra, i alla fall i långa perioder mellan väderkatastrofer eller klimatförändringar då livet blev hårdare. Men vanligtvis var det en ganska lättjefull tillvaro i närheten av vatten, under prat och skratt. Promenader genom terrängens skafferi. Ett par timmars arbete för att få ihop vad magen behövde. Dagar när inget särskilt hände. En relativ trygghet mot rovdjur så länge man höll sig i närheten av varandra. Avkoppling i landskap man trivdes i, med människor man var van vid. Återkommande danser i den afrikanska natten, någon gång om året större fester tillsammans med närbelägna grupper.
Vi lever inte så idag. Övergången till jordbruk och boskapsskötsel gav en försämrad livskvalitet överallt där den ägde rum. Vi är anpassade för lättja men nu fylldes människans tillvaro av hårt arbete under långa dagar. Resultatet blev en sämre hälsa, epidemier, minskad kroppsstorlek, mindre hjärna.
Mänskligheten har genomsnittligt sett fått det bättre under de senaste femtio åren, eller tusen åren. Detta tack vare vår arts underbara tekniska och organisatoriska förmåga. Under 1900-talet lyftes de materiella livsvillkoren dramatiskt först i den industrialiserade världen, sedan under andra halvan av århundradet också i stora folkrika delar av Asien. Den del av världens befolkning som lever i djupt armod har minskat kraftigt under denna tid. Det förtjänar dock att påpekas att världsfattigdomen är mänsklighetens största problem. // Kanske har vi inte haft det så här bra sedan vi övergav samlartillvaron. En viktigt förklaring till särskilt de senaste årtiondenas stora framsteg är globaliseringen, att vi har börjat knyta samman det yttersta mänskliga nätverket, det som förenar hela jordens befolkning.

sid 359: Vi levde en gång i en jämlik tillvaro tillsammans med människor vi kände väl. Vi har bytt ut detta mot hierarkiska orderstrukturer i allt större organisationer där vi kanske aldrig eller sällan träffar de som bestämmer över vår dagliga tillvaro. Vi är gjorda för ett liv i lugnt samspråk med varandra. Sådana stunder utlöser som vi sett de substanser i hjärnan som gör att vi mår bra.
Precis om mitt nya mantra “Come Closer”. Det gör att jag mår mycket bra. Kom närmre du med!

sid 361: En långsiktig lösning är en som är hållbar i åtminstone ett par hundratusen år till. Det livet kommer med säkerhet att se ut på ett helt annat sätt än det vi lever idag. Då kommer vår redan idag ofattbart uppdrivna tekniska förmåga, som skulle kunna vara ett välsignelsebringade, att inriktas på att ge hela mänskligheten ett gott materiellt sett, men framförallt en god miljö för våra själar. Där får vi alla tillhöra en gemenskap, känna oss behövda och uppsakattade, och får möjlighet att visa vår medfödda godhet. Där får vi röra våra stora muskler rytmiskt tillsammans. Där finns inga stöddiga chefer och rädda underlydande. Det blir inte ett liv som samlare, men ett samlarliv på hög teknisk nivå.
Långsiktighet är tillsammans med samförstånd viktiga delar i växande och lärande. Viktiga delar i utveckling, viktiga delar i att bygga och skapa ett alternativ som vi kan välja istället för att vara fast i dagens samhälle, dagens strukturer, dagens politik och dagens demokrati. Och att våga välja dessa båda delar kräver MOD. Och vet du vad? Jag har massor av MOD 🙂