-“Vilken är din intention för idag och för 2016?” frågade hon.
Alla fick svara i tur och ordning. Jag minns inte om jag var först ut. Men orden tog sig ut som vanligt själv. Utan att jag tänkte efter vad jag hade för intention.
– “Öppningar”, sa jag. Mitt andra jag som lyssnade till sig själv undrade -Öppningar minsann, vad då? (det har jag också nyss skrivit om här…)
– “Att se dem, vara uppmärksam på dem, notera dem och ta vara på dem. Kliva in i dem där det går. Där jag kan.”
Och så satte vi igång när allas intentioner var uttalade i rummet.
Satte igång med vår frigörande HEL-ande andning. I Gustavsberg.
En lugn, trygg upplevelse, med tydliga landningar i mitt inre, och en timme senare var vi klara. Dags att sträcka på oss och vakna till. Och dela vad vi upplevt.
– “Din intention. Vad hände?”, undrade hon.
– “Det blev tydligt,” svarade jag. “Tydligt, att den bilden jag hade förut. Där jag trodde att öppningarna låg framför mig som öppna vägar med avfartsvägar och att de alla var i mitt synfält, i mitt synfält framåt. Att den bilden inte längre stämmer. Så är det inte längre.

– ” Trodde du det? Hur är det nu då?”, undrade hon igen.
– ” Jag ser att det mer är som en kompass. Där jag är i mitten och alla öppningarna finns runt om mig. Att de finns i mitt synfält och bakom mig och till höger och till vänster. Ja, de finns runtom mig.”

Jag såg dem även framför mig som att jag stod som ett BRIO-tåg på en sån där del som snurrar runt och passar in på många fler olika spår. Men det sa jag inte högt då. Det såg jag kanske först efteråt. Men jag tror att du vet vad jag menar. Jag har försökt rita den nedan.

-“Vad mer?”, undrade hon.
– “Jo”, svarade jag. “Att det är öppningar i hela min kropp. I mitt huvud, i bakhuvudet på vänster sida en stor öppning, en mindre som en femkrona på min högra sida. I min högra armbåge. I min högra vad. I mina händer. I mina fötter. I mitt solar plexus och i mitt hjärta.”
– “Och”, fortsatte jag, “att jag är en öppning. Att jag är där som en öppning. En öppning för andra och för mig. För systemet. För organisationen. För gruppen. För oss. Det känns skönt.”

jag – en öppning

Allt ovan upplevde jag fredagen den 8:e januari och nu har jag fått ner mina skisser och ord som jag vill dela med dig här på min blogg.

Är du nyfiken och vill prova på frigörande andning? Hör av dig till mig och åk med mig när det passar dig.

Pussigull…..