Jag funderade för ett par dagar sedan kring öde, slump, fate och destiny. Det blev tre olika blogginlägg om det.
Här om Klokhet och tankespjärn
Här om Hur hänger ödet och slumpen ihop? Eller inte?
Här om Hur jag halkar på bananskal
Och så fick jag för tre dagar sedan en länk till en artikel av maken.
The Atlantic – Why Coincidences Happen and What They Mean. Coincidence översatt till svenska blir tillfällighet och slump. Tillfällighet eller slump. Och det var en mycket intressant läsning. Jag har läst den långsamt. Som att jag varit tvungen att ta en mindre tugga av den för att kunna få så mycket smakupplevelse som möjligt.
Some might say it’s just because people don’t understand probability. In their 1989 paper, Methods for Studying Coincidences, the mathematicians Persi Diaconis and Frederick Mosteller considered defining a coincidence as “a rare event,” but decided “this includes too much to permit careful study.” Instead, they settled on, “A coincidence is a surprising concurrence of events, perceived as meaningfully related, with no apparent causal connection.”
From a purely statistical point of view, these events are random, not meaningfully related, and they shouldn’t be that surprising because they happen all the time. “Extremely improbable events are commonplace,” as the statistician David Hand says in his book The Improbability Principle. But humans generally aren’t great at reasoning objectively about probability as they go about their everyday lives.
Ok – så det finns en hel del forskning och studier i ämnet och de presenterar detta. “A coincidence is a surprising concurrence of events, perceived as meaningfully related, with no apparent causal connection.” Och i den senare delen av texten ovan att det är när vi inte yngre kan se objektivt på det som sker…att det kan vara ursprunget till att vi ser olika på slumpen och tillfälligheter. Så här uttrycks det senare i artikeln.
A coincidence is in the eye of the beholder.
Och det gör de för att när du tillexempel möter någon som fyller år på samma dag som dig så är ju det ett sammanträffande och vad du gör med det är liksom din sak. Men när forskare skulle ta fram vilket oddset var att när du går in i ett rum med människor – att flera av dem delar födelsedag är en siffra so de kan räkna ut. men det är ju inte det som du vill ha – du vill ju veta vilka som delar födelsedag med DIG.
It’s true that people are fairly egocentric about their coincidences. The psychologist Ruma Falk found in a study that people rate their own coincidences as more surprising than other people’s. They’re like dreams—mine is more interesting than yours.
“A coincidence itself is in the eye of the beholder,” says David Spiegelhalter, the Winton professor for the public understanding of risk at the University of Cambridge. If a rare event happens in a forest and no one notices and no one cares, it’s not really a coincidence.
Sen kommer det en nivå till…att det egentligen handlar om vad jag som imdvivid har för egenskaper.
“This is my big theory about coincidences,” he continues, “that’s why they happen to certain kinds of people.”
Beitman in his research has found that certain personality traits are linked to experiencing more coincidences—people who describe themselves as religious or spiritual, people who are self-referential (or likely to relate information from the external world back to themselves), and people who are high in meaning-seeking are all coincidence-prone. People are also likely to see coincidences when they are extremely sad, angry, or anxious.
“Coincidences never happen to me at all, because I never notice anything,” Spiegelhalter says. “I never talk to anybody on trains. If I’m with a stranger, I don’t try to find a connection with them, because I’m English.”
Beitman, on the other hand, says, “My life is littered with coincidences.” He tells me a story of how he lost his dog when he was 8 or 9 years old. He went to the police station to ask if they had seen it; they hadn’t. Then, “I was crying a lot and took the wrong way home, and there was the dog … I got into [studying coincidences] just because, hey, look Bernie, what’s going on here?”
For Beitman, probability is not enough when it comes to studying coincidences. Because statistics can describe what happens, but can’t explain it any further than chance. “I know there’s something more going on than we pay attention to,” he says. “Random is not enough of an explanation for me.”
Och jag landar. Landar i min upplevelse och varför det är viktigt för mig. Varför jag ser/upplever/använder i de sammanträffande som sker i mitt liv. Och så roligt det blir då. När jag väljer att agera på de slumpar som sker i mitt liv.
Vad får du för tankar, bilder, känslor kring detta?
Very Interesting. I’m very interested in this too. Must think more about it.