Igår skrev jag ett inlägg om ödet eller hur jag halkar på bananskal och kanske kallar det ödet.
Och så lade jag upp det på Instagram också. Fick kommentarer av en kompis och dessa har grott i mig och blivit till något som jag behöver formulera.

Jag började att fundera på vad slumpen var för mig och ödet och hur de hänger ihop, eller om de inte gör.

Och hur det i sin tur hänger ihop med en Gud eller ej? Eller som jag får en upplevelse att min kompis tror att jag lägger ansvaret utanför mig när jag kallar det ödet. Att jag lutar mig mot en Gud och dess vilja. Pratar nyvaket om detta med maken imorse och undrar hur han känner att detta hänger ihop.  Han säger ganska omgående att “Slumpen är statistik” och då får jag bilder i mig. Diagram. 1D, 2D, 3D, 4D. Matematik. Kvantfysik.

Och börjar rita. Slump, slumpar, slumptillfällen. Ödet. Ödespunkter som sammanstrålar med randomiserade slumpar. Punkter som kan sammankopplas. Och landar igen i Steve Jobs…connecting the dots.

Om Ödet är som “den vägen” jag ser när jag kikar tillbaka på de punkter, slumpmässiga – slumpens punkter, Kan det då vara så som maken uttryckte det:
Att jag ser Ödet som flera samlade slumpar?

Ja, det resonerar i mig. Att de olikfärgade linjer som jag ritat står för ett tillfälle. Där det på denna slumplinje finns flera olika slumpar och den jag ser och är öppen för inträffar. Sen kommer nästa linje av slumpar och jag gör ett nytt val. Och nästa och nästa. Så att jag idag när jag kikar tillbaka på ett antal punkter själv ser en väg och hur den vägen varit. Kanske inte alls att jag förstår varför jag tagit den vägen. Men det är just det som jag har gjort. Och just den samlade vägen har “blivit” mitt öde. Nej, inte blivit – har SKAPAT mitt öde. Och nej, jag tror verkligen inte på EN GUD. Inte heller många gudar. Men jag tror på mig själv och vet att det är jag som har TAGIT dessa steg och VALT dessa möjliga slumpar genom att vara ÖPPEN och notera VILKEN väg som leder mig framåt. Så om det finns EN GUD att lita sig på och att använda som snuttefilt – för mig är denna storhet MIN HELHET, dvs JAG.

Slår upp Sapiens som jag läser, långsamt, och där dyker detta upp. Just idag.

The Hindsight Fallacy

Every point in history is a crossroads. A single travelled road leads from the past to the present, but myriad paths fork off into the future. Some of those paths are wider, smoother and better marked, and are thus more likely to be taken, but sometimes history – or the people who make history – takes unexpected turns.

Och ritar lite till på mina färgade linjer…hur de egentligen erbjuder ett flertal olika möjligheter och hur några skapar nya möjligheter och hur andra är som en loop som tar mig tillbaka till dit jag var innan. Och hur jag i allt detta upplever att det känns sant. Hur skönt det har varit att få gro dessa tankar och undringar. Att få bolla dem med maken. Att få rita dem. Att få läsa om dem. Att få finna en riktning i dem.

Jag skapar mitt liv genom att notera de möjligheter som jag är öppen för,
välja aktivt och medvetet, undersöka och agera där jag är.
Att ibland kika tillbaka för att sätta ihop mina möjligheter till min väg
är ett sätt som håller mig ödmjuk till mig själv och som framförallt skapar tillit till mig. 

Tack alla ni som varit iblandade och hjälpt mig få undersöka detta!