Bläddrade igenom ett magasin från Oprah häromdagen. Troligen första och sista gången. Fanns inte så mycket i den som jag var intresserad av. Jo, typ tre saker. Varav en sak var en artikel om soulmates. I den hade artikelförfattaren tagit fram olika religioners syn på soulmates och dessa delar jag nu med dig:

In Hindu culture, there´s an idea that you have a karmic connection with certain souls. In the Gujarati language, it´s called LEHNU: the link with another soul that causes you to keep crossing paths, positively impacting each other. It describes someone who helps you lead a life that serves a higher purpose.

En som håller mig ansvarig, accountable, som ser till att jag håller det jag säger, en som hjälper och stöttar så att jag är i synk. Att jag “walk my talk”.

In Judasim, Your BASHERT – a Yiddish word that roughly translates to bestowed – is your destined partner. But also like the Jewish notation of a HEVRUTA, or learning partner. That´s the person who pushes you and challenges you. It´s not about finding someone who completes you; it´s about finding someone who gives you the support to complete yourself.

Åh, det där sista är så vackert och resonerar starkt i mig. Det är precis så, en soulmate är en som stöttar mig så att jag blir hel.

Buddhists believe that we´re reborn an infinite number of times, and that relationships can carry over one lifetime to the next. In each, we´ve had parents, siblings, partners, teachers, students. The closest word for it is PRATITYA-SAMUTPADA: the idea that all beings are interrelated. Often someone walks into a room and we feel like we´ve known them forever. And it may be that we have.

Ja, det där kan jag känna igen mig i. Att jag finner en samhörighet med många nya människor. Okända människor för mig. Och det sker oftare och oftare. Samtidigt som det i lika många fall blir en känsla av att detta är verkligen första gången vi mötts. Så nu noterar jag den känslan och förståelsen som jag inte gjort tidigare. När jag stöter på soulmates på min resa i livet.