Häromdagen fick jag mig en käftsmäll av tvivlets röst. Och det var en intressant upplevelse. Att få den. Att se den. Att skriva om den. Att betrakta den. Att få kommentarer om den. Att få hjälp att se den ur olika perspektiv. Inte bara intressant utan precis vad som behövdes. För oss alla tror jag.
I de många kommentarerna/perspektiven/insikterna som kom till mig var det några som studsade ut, resonerade i mitt inre och som nu funnits med mig i skogen där de formulerats och vill ut.
Titeln på inlägget idag bär namnet Värka eller Verka? – Mod del 6.
För de hänger rejält ihop. Det visade både Kajsa och Sara. Och för mig är redskapet/verktyget däremellan Mod.
Föreställ dig att du är i en verksamhet/företag/organisation eller liknande och det riktigt värker i dig när du är där. Det stretar emot i dig att gå dit, eller det är tungt inför varje möte med någon där, eller något annat som värker i dig som du kanske börjar upptäcka. Att då se att det finns ett annat sätt. Ett sett där värk kan bytas ut till verk. Det kräver troligtvis någon form av insikt. Och för att sedan ta steget att förändra värken och släppa taget om den för att istället verka kräver verktyget Mod. Och det vet jag att du har gott om. När du har tagit steget i att släppa taget om värken, då finns det vägar för dig som öppnas där du kan verka. Verka i verksamheter och på ett sätt som ger dig kraft. Verka i det som är dina livsuppgifter. Är du tveksam? Prova bara att byta ut vokalen ä mot e. Lätt som en plätt!
Och så påminde Kajsa mig också om glasögon-perspektivet. Att jag nog den dagen med tvivlet tagit på mig ett par gamla glasögon helt enkelt. Och att det var ju helt fel styrka på dem. Skönt. Att landa i det perspektivet. Att byta ut vilka glasögon jag väljer att se på världen i.
Från Facebook blev det också många kommentarer och insikter. Sandra som skriver “Men då tänker jag såhär att det är helt naturligt att såna tankar kommer! Det är ju nästan konstigt om man aldrig känner så.”
Jag svarar: “Ja, så är det säkert. För många. För mig var det så länge sen. Som en jobbig och samtidigt skön påminnelse.”
Jane skriver så här: “Du är inte ensam. Tankarna kommer ibland som liten företagare. På ett sätt är de bra då en får stanna upp och reflektera lite. Som att köra bil, växla ner för att stanna och tanka, för att sedan gasa och växla upp igen.”
Sen ett nytt perspektiv från Susann: ” Vi har ju pågående röster på flera dimensioner. Jag tkr det låter som ännu ett uppvaknande bara. Konsten i upplysning om det är så man vill kalla det, är att hålla om sig själv o låta dom där stormarna passera oavsett vad dom sveper förbi med, o betrakta dom. Det låter som du klarade av den övningen galant ändå. Dessutom är vi ett, så jag är övertygad om att i en sån utmanande situation att du i detta fall “tog över” ngn annans tvivel…?? Coolt skrivet!
Mitt svar: “Åh, tack för det perspektivet och förnyelsen – känns nu som att jag “gjorde” ett jobb åt oss alla❤️?”
Och så Dominics röst som jag hör när han skriver så här: “Tvivl. För mig en av markeringar för horisonten. Ibland luras medvetandet på perspektiv … inåt upplevs som utåt, utåt som inåt. Sällan står blicken som förmåga i rampljuset. Vem är det som tittar? Vad är tittandets källa? Tvivl brukar visar upp där min identitet krackelerar. Om jag glömmer allt jag har varit, kan jag ändå vara mig själv? Fragade Paulo Coelho. Ledar tvivl till varande, som du så fint belyser, Tess? Låt oss tvivla då. Sårbart blir världen större. <3″
Och jag landar i kärlek och ett växande.
Mitt lärande. Mitt växande. I min sårbarhet.
Mod del 6 – klar och här finner du tidigare delar:
Mod del 5
Mod del 4
Mod del 3
Mod del 2
Mod del 1
Tack för bra tankar.
Själv är jag på väg att byta ut Ä mot E….
Mycket tack vare dig. Men tvivlen kommer ibland, det dåliga självförtroendet spökar.
Då tar jag till mig många av dina kloka ord och sen “växer” jag igen.
Men Man är ju bara människa ibland …. Även om jag vill välja att må bra, att utvecklas och se framåt….