The only way to get what you really want is to know what you really want.
The only way to know what you really want is to know yourself.
The only way to know yourself is to be yourself.
And the only way to be yourself, Tess, is to listen to your heart.
I do,
The Universe

Jag för ett samtal med universum. Och jag får svar. På olika sätt. Ovan kom i ett mail. Det nedanstående kom vid en stor-seans från häromdagen:

En man som du kände när du var barn vill att du ska ta det där steget och bara göra din grej. Det där som du är här för att göra. Han säger att det kommer att komma en massa hjälp på vägen om du är öppen för det. Du kanske minns honom? Han brukade alltid busa och leka med er barn. Alltid.

Och så ett till meddelande idag när jag läser the O-manuscript av Lars Muhl.

“You must travel alone and without any necessary luggage. At this present stage of the voyage you must not visit anyone, not even those similarly disposed. The process of dissolution that you have experienced over the last years is at an end. You must now travel freely, work in silence and develop your powers of thought. You must write about it later.”

Och mitt i detta pågående samtal med universum så fattar jag ingenting. Och så fattar jag lite. Och så ännu mindre. Och så där håller det på. Fram och tillbaka i insikter och i vetande. Och jobbigt är det.

Alla dessa livsuppgifter jag kliver igång med nu – hur vet jag att de är de rätta? Hur vet jag att det är detta jag är här för att göra? Och i samma stund som jag frågar så vet jag. Att när det är vad mitt hjärta säger så är det ett svar.

Min största rädsla idag är att jag ska tappa bort mig. Och tappa bort min förmåga att lyssna till mitt hjärta. Det är det som stoppar mig i att gå “all-in” i något. Min rädsla att då tappa bort mig själv i min iver att göra något som jag blir så uppslukad av att jag inte vet var jag är eller hur jag hittar till mitt visa hjärta.

Och så fortsätter samtalet….