Lyssnade på ännu en fantastiskt bra intervju i lurarna när jag storhandlade i eftermiddags. Denna gång var det Krista som intervjuade Kevin Kling.

Och Kevin berättade om hur han använder ord och berättelser som ett sätt att ha en distans och inte bli påverkad av sina emotioner. Han använder även skratt som en avväpnade i livet och hans inställning till livet känns oerhört smittande. Lyssna gärna när du får tillfälle.
Sen var det ju något speciellt som stack ut som fångade mitt skratt. Kevin berättar om hur han skriver en bok efter en motorcykel-olycka. Han är född med en skada på en arm och efter olyckan skadar han sin andra arm. Så för att skriva denna bok använder han ett röst-styrt program på sin dator där han helt enkelt berättade in sin bok och programmet skrev.

Så när han satt där en dag och berättade för datorn och dess program börjar hans hund och hans katt att bråka. Att skälla och mjau-a på varandra. Varpå datorn hör detta och fångar upp det…

Well, my dog and cat got in a fight behind me, and the dog’s like, “Rooo, rooo, rooo,” and the cat, “Meow, meow.” “Roo, roo, roo.” “Meow, meow.” And the computer started writing, “How, how, how, why, why, how, how, how?” The dog’s looking at the cat, like, “How?” And the cat’s like, “Why? Why are you doing this?”

Krista börjar skratta och jag med. Mitt bland grönsakerna minns jag att jag var då. Garvade gott där jag plockade till mig selleri, gurka, citroner och äpplen.

Visst är det även så att vi har våra bilder och föreställningar om hur katter är och hur hundar är. Och den bild jag har stämmer in på precis det svar som Kevins dator gav. Att hundar frågar hur. Och att katter frågar varför.

Jag frågar Varför. Sällan Hur.

På måndag ska jag träffa alla mina kollegor som har liknande uppdrag som mig, fast vi är utspridda på olika håll geografiskt sett. Undrar om det är fler än jag som då kommer att vara katt…

– Hur? undrar Snowy…