Ja för vadå? Är nätverkande ett ord och en företeelse som numera är “kidnappat” av en professionell värld? Att det är något som “alla” med en titel och en status går på för att skaffa fler affärer, fet möjliga kunder, fler möjliga samarbetspartners? I syfte att tjäna ännu mer pengar. Är det så?

Jag upplever det så. Och känner ingen dragningskraft alls till att delta i nätverksträffar eller vid konferenser/frukostseminarier i syfte att nätverka för att tjäna ännu mer pengar eller för att kunna tjäna pengar på ett mer in aktivt sätt.

Jag är hellre i en kärleksfull vardag i många möten med människor utifrån helt andra syften. Jag vill hellre lära känna dig på djupet, vem du är, vad som får dig att vilja leva, vad som är din uppgift i livet. Och framförallt ägna den tid åt vårt möte som det behöver. Mina upplevelser med nätverkande är att det blir så ytligt och dels för att tiden är styrd. Styrd till väldigt kort så att känslan hos deltagarna är forcerad. Men den kärleksfulla vardagens möten kanske även kan göras på lika kort tid. Om den öppenheten finns tillgänglig. Jag vill inte gå på i gamla hjulspår och ta korta ytliga samtal för att sedan kunna byta visitkort eller adda varandra på Linkedin.

Om jag addar dig på Linkedin idag – då kommer det från ett helt annat håll – det kommer ifrån mig och min vilja/ambition att leva från hjärtat och från kärlek. Så säg ja till mig – jag säger redan ja till dig!

Till detta inlägg blev jag inspirerad av Jon på Medium.